Det är måndag – inte bara första arbetsdagen – utan också första jobbdagen efter min semester i södra Europa. Där sken solen och där låg temperaturen på 26 grader. Jag satte mig på min blöta cykel och rullade mot den kalla regnvinden på väg till jobbet. Sträckan var kort, ändå hann jag bli genomblöt.
När morgonmötet tog slut och fikastunden tog vid blev det inget kaffe för mig. Det fanns kaffe i maskinen så det räckte och det var absolut inget kaffeförbud. Inte heller hade jag några hälsoskäl att inte dricka. Jag fick helt enkelt inte det. Jag fastade. Att fasta innebär att avstå dricka, inte bara att avstå mat, som många tror. Jag är en koffeinknarkare. Att inte få sitt kaffe på morgonen innebär låg energi, trötthet och surhet för mig. Det och avundsjuka på de som sörplar i sig sitt varma, gottdoftande, magiska dricka. ”Du får helt enkelt skylla dig själv” tänker de kanske. Ja, det får jag göra, men så enkelt är det inte.
En gång om året och för en månad fastar en del muslimer. Jag, och flera andra i min krets, brukar få kommentarer, frågor och funderingar. Jag kan tyvärr inte svara på alla, men det jag kan säga är:
1) Tyck inte synd om oss. Det är ett val vi gör, oavsett anledning.
2) Var nyfiken och fråga, men snälla, ställ inga dumma frågor – exempelvis "hur orkar du utan vatten?"
3) Ni, som inte fastar, får faktiskt äta framför oss. Jag blir inte hungrigare bara för att någon äter framför mig.
4) Ja, att fasta är ett personligt val, men om vi kan klaga när vi testar en jobbig diet – varför kan vi, som fastar, inte erkänna ibland att det är jobbigt med fastandet?
Allt vi gör är ett val, utbildning, jobb, partner. Vi älskar dem, men vi får vara lite trötta ibland på det som kommer på köpet. Det finns en rad andra punkter som jag skulle kunna lista upp, men jag nöjer mig om andra förstod de ovan nämnda.
Dagen efter fikat drog jag ett dåligt skämt om min chefs nya frisyr. Han blev lite stött och då sa min kollega till honom: ”Bry inte dig om vad Hadeel säger. Hon har lågt blodsocker”. Ett annat skämt som, i detta fall, jag inte tyckte var jätteroligt. Men jag skrattade med.
Den kalla, mat- och drickfria veckan började närma sig slutet och kaffesuget sjunker dag för dag. Jag är fortfarande hungrig, men jag är glad över att vi har en stämning på jobbet där vi kan skoja om allt, även om det inte alltid är roligt.