Förra året skojade vi till det på Mjölbyredaktion den 1 april. På vårt Instagramkonto la vi ut en reel som gick ut på att ”Potäten” i Potatisrondellen i Mjölby sålts till Ödeshögs kommun och skulle ersättas av pommes frites.
Skämtet gick bra och var till och med riksnyhet på tablåteve.
Det var 2024. Nu är det 2025. I år hade vi inte kunnat göra samma sak. För det som var uppenbart galet och tokigt förra året, kan vara verklighet i år.
När jag först hörde talas om att Donald Trump ville ta Grönland från Danmark började jag bläddra i almanackan. Men det var inte 1 april, långt därifrån.
För några dagar sedan bytte Mexikanska golfen namn till Amerikanska golfen på Google Maps. Efter Trumps önskemål. Flera kalenderblad innan april.
"Allt kan hände och allt kan vände", som Babben Larsson säger i ett populärt teveprogram.
Under året har Meta tagit bort sin faktakontroll på Facebook och Instagram. Nu är det ännu enklare att publicera material på sociala medier som inte stämmer med verkligheten.
I kombination med AI-utvecklingen blir det i princip omöjligt att veta om till exempel en bild eller film är äkta eller inte.
Eller musik.
Under 2024 slog appen Suno igenom på bred front. Genom att lära upp AI med hjälp av alla världens låtar kan användarna skapa egen professionell musik genom att skriva in några enkla textprompter. I somras stämde musikjättarna Sony Music, Universal Music och Warner Music Sunos ägare för att använt upphovsrättsskyddat material. Företagen vill ha 1,5 miljoner kronor för varje låt som publicerats på appen.
AI-genererad musik är något att fundera över när mellocirkusen nu rullar igång. Får de gamla uvarna Fredrik Kempe, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt och Tomas G:son konkurrens av en robot i år? Vem ska kolla att de själva inte använt AI? Och spelar det ens någon roll om det visar sig att låten är en riktig banger?
Om den tekniska och politiska utvecklingen tar död på det klassiska aprilskämtet är för tidigt att säga än, men att det blir allt svårare att skilja skämt från allvar är uppenbart.
Jag avslutar med några tänkvärda rader som skrevs av Tomas Di Leva långt innan AI sett dagens ljus:
”Vem ska jag tro på, tro på, tro på när. Tro på när allt är så här. Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut.”