Förra veckan var jag sjuk och låg däckad i sängen med hög feber och huvudvärk. När jag likt Jesus återuppstod på den tredje dagen hasade jag mig ned från övervåningen för att fixa en kopp kaffe.
Från köket hörde jag att frun satt och tittade på morgonteve i vardagsrummet. I min feberyrsel och koffeinbrist lyckades jag uppfatta spridda fraser:
– Det är en jobbig tid.
– Det är mycket arbete.
– Ju mer tid man investerar desto trevligare resa får man resten av tiden.
– Det är lätt att tro att man tar igen saker. Man tänker "strunt samma", det tar jag sen. Men då blir det bökigt.
Medan kaffemaskinen högljutt tillagade en riktigt stark espresso hann jag tänka att äntligen är det någon som på ett naket och ärligt sätt förklarar hur det är att vara förälder och hur barnuppfostran fungerar.
Nyfiken på vem som sa dessa visa ord tog jag min kopp och slog mig ned i soffan.
En liten gullig laboradorvalp med spralliga ögon fick mig att fastna som klistrad framför teven. Samtalet handlade inte alls om barnuppfostran, utan om hundar. I morgonsoffan satt hundcoach Fredrik Steen och svarade på frågor.
– Hur gör man om hunden vill bita i byxbenen? frågade programledaren.
Tipset som Fredrik gav fick mig att haja till.
– Har du inte tid kan du avleda uppmärksamheten. Men om du har tid så sätter du dig ned och förklarar och lär den hur det ska vara.
Plötsligt blev jag förvirrad igen. Handlade det om hundar eller barn? Uttalandet talade till mitt dåliga föräldrasamvete. Tid?! Tänk om jag lägger för lite tid på mina barn? Och vad gör jag istället? Kanske borde jag sätta mig ned oftare och förklara hur saker fungerar?
I veckan presenterade University of Arizona en studie om samtal och prat. Forskarna har analyserat 630 000 inspelningar från 22 olika studier från fyra länder. Studien visar att vi pratar allt mindre med varandra. Antalet talade ord per dag sjönk mellan 2005 och 2018 från runt 16 000 till runt 13 000.
Kanske skulle man sätta sig ned och analysera var de 3 000 orden försvann? Jag gissar att en viss teknisk pryl med skärm snott en stor del av dem.
Nu händer det inte så ofta att barn biter i byxben och deras bekymmer är betydligt mer komplexa än små hundvalpars. Kanske är det därför enklare att avleda uppmärksamheten än att sätta sig ned och prata?
Medan mina febriga tankar svävade iväg fortsatte Fredrik Steen att ge tips till blivande valpägare.
– Den energi jag lägger den första tiden kommer jag ha nytta av när hon är 8-9 år, sa han och klappade den lilla gulliga valpen bakom örat.
Så sant! Så sant!