Glåmig, färglös och blek. Så skulle jag beskriva personen jag ser i spegeln. Vinterns brist på ljus har satt sina spår. Den solbrända hunken från i somras känns avlägsen.
Tänk om man var Måns Zelmerlöw istället. Förutom att han är snygg och har en perfekt tandrad, verkar han behärska allt han ger sig på – dans, rally, odling, sång, flygplan och programlederi. Efter den sista mellohelgen kan vi addera en egenskap till – våga visa känslor.
Kanske är det för att Måns ger sken av att vara perfekt som så många störde sig på att han blev besviken när han inte vann mello? Men handen på hjärtat, är vi inte alla dåliga förlorare ibland? Jag kastar inte första stenen, jag hatar nämligen att förlora. Jag är dessutom lika dålig som Måns på att dölja det.
Och tack Måns, inte bara för att vi dåliga förlorare fick någon att identifiera oss med, utan för att du levde upp till din roll som kändis. En roll som är livsviktig och nödvändig för oss bleka och vanliga vardagsmänniskor.
För vad vore världen utan Carolor, Perrelis, Pernillor eller Zlatan? Innerst inne älskar vi kändisar även om vi inte låtsas om det.
Visst minns vi tillfället då vi fick se en kändis i verkligheten? För några år sedan satt jag på Max i Mjölby och tuggade på en halloumiburgare när en av mina största idoler kom in genom dörren. Håret reste sig på armarna när jag såg att det var Bengt ”Bengan” "Görkbörken" Johansson, den legendariske förbundskaptenen i handboll. Eftersom jag var i chock satt jag kvar, utan att ta vare sig autograf eller selfie.
I stunder av bitterhet behöver vi någon att se ner på. I stunder av hopplöshet behöver vi någon att se upp till. Ibland behöver vi någon att identifiera oss med. När man känner sig ensam så passar det bra att läsa om någon kändis som skilt sig. När man gjort något dumt finns det alltid någon kändis som gjort något värre.
Framförallt behöver vi något mer att prata om än politik, krig och maktspel. Kalla det ytligt, men det är roligare att prata om Bianca Ingrossos miljoner och Björn Borgs försäljning av villan på Kap Verde än om Donald Trumps senaste utspel.
Det kanske inte var något fel på din låt Måns. Men i den mörka och hotfulla värld vi lever i längtade vi efter glädje, humor och skratt. Vi behövde KAJ mer.
Din tid kommer Måns. Revolutionen får vänta. Just nu är behovet av att bara bada bastu större.