Semestern började illa. Utanför ett café i Skåne krossade bilens sidoruta av en tjuv som stal min mobil och yngste sonens väska.
Först blev jag lite chockad, sedan förbannad och till sist bara ledsen. Nu skulle vi få ägna flera dagar åt att reda upp eländet! Jag kände mig bestulen, inte bara på mobilen, utan framför allt på den värdefulla tid som jag ville ägna åt att varva ner, strosa runt, läsa böcker och bara vara.
Samma kväll satt jag och hustrun och tog ett glas vin utanför huset. Vi summerade den hektiska dagen med polisanmälningar, telefonspärrningar och mycket annat. Men ilskan och tröttheten hade övergått i en annan känsla. Så mycket vänliga och hjälpsamma människor vi hade mött! Kvinnan som upptäckte inbrottet stannade kvar för att se om hon kunde hjälpa till. En man kom ut och erbjöd oss att sitta i det stängda caféets trädgård om vi behövde trådlös uppkoppling. Värden på det närbelägna vandrarhemmet försåg oss med plast och tejp att sätta för rutan.
Det fortsatte dagen därpå. Som genom ett gudomligt ingripande klev Eljaröds byalag in på scenen, de hade haft sin årliga cykelutflykt kvällen innan och i ett dike inte långt från brottsplatsen hittade de sonens väska. Den innehöll, bland mycket annat, papper från den gångna terminen och med hjälp av Eniro var det inte svårt att hitta oss. Vi åkte till Eljaröd, fick en lång pratstund med en trevlig familj, tackade med en flaska vin och åkte glada därifrån. Allt i väskan fanns kvar.
Några dagar senare infann jag mig en tidig morgon på en bilglasfirma i utkanten av Kristianstad. Reparationen skulle ta ett par timmar och jag såg fram emot en tråkig väntan på ett industriområde, utan ens en mobil att surfa på. Då pekade reparatören på en cykel i ett hörn.
– Sitt inte här och vänta. Cykla in till stan och ta en kopp kaffe. Vem vet, du kanske blir förälskad i Kristianstad och vill stanna kvar!
Det här är Skåne, Sverige och hela världen, tänkte jag när jag trampade fram i morgonsolen. Det finns tjuvar och skitstövlar överallt, men 99 procent av alla människor är vänliga och omtänksamma.
Det är lätt att glömma bort att det faktiskt är så. Medierapporteringen är ofta ett koncentrat av mänsklig ondska, kriminalitet och terror. Samtidigt vill en högröstad grupp få oss att tro att Sverige är ett land i upplösning, söndertrasat av de främmande som inte är som vi. De gör det med avsikt. De sår oro och skördar aggressivitet.
Men alla som rör sig ute bland människor vet att det är en falsk bild. Sverige är fullt av människor som jobbar ideellt, stöttar varandra, anstränger sig och vill bidra till ett gott samhälle. Det gäller överallt, i ”problemområdena”, i radhusen och utanför skånska caféer. Kanske har svenskarna aldrig visat så mycket mänsklighet och värme som under det senaste året då landet har sjudit av engagemang för de nyanlända.
Det enda som skavde min själ när jag beställde en kopp kaffe i Kristianstad var att det skulle behövas en mobiltjuv för att påminna mig om något så självklart.
johan.sievers@ostgotamedia.se