”Om det är förnuftet som formar människan, så är det känslan som leder henne." - Rousseau
Det är fredag. Arbetsveckan är slut. Kylskåpet ekar tomt och ska familjen ha något att stoppa i munnen under helgen måste jag parkera Skodan vid en matbutik.
Affärer i alla dess former är inte riktigt min grej. Redan efter några minuter börjar det krypa i hela kroppen och jag börjar snegla efter närmaste nödutgång.
Snabbt greppar jag tag i en kundvagn och börjar sicksacka mig fram bland bananer, honungsfil, riskakor och fjällbrynt. Snart har jag bockat av allt på inköpslistan.
En bit ifrån slutmålet, kassan, får jag se DEN! Hyllan med smågodis!
Visst har jag rätt många laster, men det finns en som är betydligt tyngre än de andra. Så länge det inte finns smågodis i min närhet är det inget problem, men erbjuds det förvandlas jag till ett monster. En best som inte går att stoppa, ens med de starkaste bedövningspilar.
Är skålen med Ahlgrens bilar vid fredagsfikat slut då är det mitt fel.
Sega ferraribilar, långa kolasnören, mjuka geléhallon och salta lakritskulor. Lockande, pockande och underbara ligger de innanför de genomskinliga plastlocken och bara väntar på att jag ska sleva upp dem med den stora röda plastskopan.
När jag var liten var godispåsen så liten att efter fem Hubba bubba var den överfull. Nu räcker innehållet i påsen till att mätta en hel högstadieskola.
“Intelligens består inte bara av kunskap, utan även av förmågan att utöva kunskap i praktiken.” - Aristoteles
Jag vet att godis innehåller socker. Jag förstår att det är onyttigt. Jag har lärt mig att det som är onyttigt är dåligt för kroppen. Men så snart den första godisnappen nått smaklökarna sätts all logisk intelligens ur spel.
Redan på vägen ut ur affären ropar godiset på mig: ”Det gör väl inget om du smakar en?”
När jag packar in varorna i bakluckan pockar godispåsen på min uppmärksamhet igen: ”En liten bit till är väl ingen som märker att du tar?”
Godispåsen får hänga med in i Skodan. ”Det är ju gott med lite färdkost på vägen hem”, säger godisbitarna förföriskt.
Under de tolv minuter det tar från Mjölby till Boxholm slinker de ned i magsäcken, en efter en. Melonbomber, lakritspatroner, supersalta s-märken och vaniljfudge. Mums filibabba!
"Det är svårt att befria idioter från de kedjor de tycker så mycket om." - Voltaire
När matkassarna släpats in i köket tittar familjen förvånat ned bland varorna. De har insett att det saknas något. Lite skamset tittar jag ned i golvet.
”Ja, jag vet! Jag glömde köpa lördagsgodis!”