Jag kom över ett inlägg där en kvinna skrev om hur skönt det skulle bli att sommarlovet snart är slut och att hennes barn äntligen skulle börja skolan. Hon avslutade med att det var ett känsligt ämne och att hon säkert skulle få kommentarer som ”varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem?”
Hon har rätt, det är ett känsligt ämne. Men helt fel i att kommentarsfältet skulle fyllas med bannor från perfekta föräldrar, utan istället tvärtom: instämmande föräldrar var den stora majoriteten. Hon var långt ifrån ensam om att tycka att hennes barn varit påfrestande under lovet. Många verkar gå tillbaka till jobbet tröttare än innan semestern.
Jag tror inte att det måste vara så. Jag är långt ifrån en perfekt mamma och kanske därför som jag inte stämmer in i den trötta kör som längtar till skolstart. Tror att det är där skon klämmer. Det som förr var semester och lov är nu en tävling i vem som kan boka in flest roliga aktiviteter i kalendern.
Det värsta är att vi lurat med våra barn på den hysteriska aktivitetsbingon. De förväntar sig att vi ska hitta på något kul varje dag. Semestern blir både hårt arbete och ruinerar oss.
Det är vansinnigt att förvänta sig en härlig semester om den ska spenderas på varje nöjespark i Sverige. Vi håller oss med för hög standard när det kommer till att roa våra barn.
Om alla vi vuxna går ihop kan vi få slut på eländet och dessutom vara pigga och fräscha när vi går tillbaka till jobbet.
Knepet är att sluta göra dessa, dyra, speciella aktiviteter till vardagsmat och därmed sänka barnens förväntningar på vad semester innebär.
Till nästa semester bestämmer vi att man max får välja en nöjespark, gå på bio en gång och eventuellt tre restaurangbesök. Resten är oplanerad och öppen tid för normala saker som att gå och bada, cykla, leka med kompisar och grillhäng. Då tar vi tillbaka poängen med lov - privilegiet med ledighet och att få umgås som familj, utan hänsyn till arbetstid och skolan.
Jag tror verkligen att vi bränner ut oss på att tillfredsställa ett behov som inte finns instinktivt i våra barn. Det är ett falskt behov vi har planterat. Sociala medier och frågor som ”har du hittat på något kul i sommar” sätter press på oss att prestera, trots att det är prestation vi tagit semester i från.
Kan vi inte lära oss att i stället fråga ”har du haft en skön semester?”
Så fort vi dödat den här trenden tror jag att föräldrar vill ha semester med barnen - istället för ifrån dem.