Pandemin tär på oss alla - både privat och i tjänsten

Krönika2021-02-14 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I januari 2020 publicerade Folkhälsomyndigheten följande text: 

”I Kina har ett nytt coronavirus upptäckts bland människor som besökt en marknad i staden Wuhan. Folkhälsomyndigheten bedömer risken för att smittan sprids till Sverige som mycket låg”.

Myndigheten skrev också att det just då inte fanns några säkra bevis för överföring från människa till människa.

”För att det ska bli stora utbrott krävs att viruset är bra på att sprida sig från människa till människa. Så verkar det inte vara i det här fallet”, uppgav statsepidemiolog Anders Tegnell.

Vi har alla, på olika sätt, våndats under det år som gått. Själv förlorade jag en nära anhörig i svår sjukdom innan corona helt tagit greppet om Sverige, medan media ännu pumpade ut information som berörde andra delar av världen. Då hade sjukhusen hos oss ännu fri passage för besökare och skyddsutrustning användes inte vid samtliga möten med patienter.

Andra har mist sina kära, i just corona. Utan att kunna besöka dem när de som bäst behövde det. 

Människor har genom skyddsutrustning hälsat på anhöriga på vårdboenden. Men utan att kramas eller pussas. Alltid på avstånd. Ändå har boende, på olika sätt, smittats och gått bort till följd av ett oberäkneligt virus som deras gamla kroppar ofta inte haft makten att besegra.

Även relativt unga, kända, okända människor har avlidit. Många har insjuknat - men ridit ut stormen. Vissa har varit smittade – helt utan symtom.

Viruset visar sin nyckfullhet, utan att ta någon som helst hänsyn till konsekvenserna. 

Media har i snart ett år skrivit om hjältar i vården, som outtröttligt jobbar pass efter pass under tuffa förhållanden.Trötta, frustrerade och även rädda ibland. ”Men vården” är ett vitt begrepp och pratar vi sjukhus har både stora och små verksamheter gjort sitt yttersta – och gör fortfarande. Inte minst personalen på Lasarettet i Motala, som dagligen samarbetar med sjukhusen i länet. Hur har de hanterat pandemin? 

På LiM vårdas inte de sjukaste, men de som uppvisar symptom kommer till akuten där den första bedömningen görs. En del blir kvar på covid-avdelningen en tid och tillfrisknar, andra förs som prio ett-patienter till US för vård i respirator.

Hur mår personalen i Motala? Hur har de hanterat året som gått, ångesten och oron de möter bland patienterna? Hur har omställningen fungerat inom verksamheterna? 

Det har vi tagit reda på – för de har velat berätta!