LÄS MER: Hon minns skandalen som skakade Linköping.
Jag har funderat på den i veckan – svaret är nog inte så givet som jag trodde just då, när jag ställde frågan.
Vi talade om Anna-Karins bok, "Skandalen – som jag upplevde den", där hon ger sin bild av Folkets Hus-skandalen i Linköping i början av 1990-talet då ett pampvälde av klassiskt snitt avslöjades, mycket tack vare just Anna-Karin.
Det var sprit, korruption och allmän girighet på skattebetalarnas bekostnad.
Några år senare, hösten 1995, rullades Motalaskandalen upp, också den med samma pampbeteende och vårdslöshet med skattemedel.
Så var det på 70-, 80- och 90-talen, skandalerna avlöste varandra, oftast med giriga, törstiga pampar i centrum.
I en episod i boken berättar Anna-Karin Cardell om en resa till Stockholm då Folkets Hus i Linköping skulle marknadsföras för fackföreningsfolk i huvudstaden. Detta genomfördes på en båttur i Stockholms skärgård.
Hon skriver:
"När klockan går mot nio på kvällen närmar sig båten kajplats 18 igen. Där väntar nu ett antal äkta män på sina fruar för att köra dem hem. Då händer något häpnadsväckande. Ett par hundra meter från kajen kommer vd på att vi inte har hunnit utnyttja baren som finns ombord. Problemet är bara att servering endast är tillåten på öppet vatten och nu ska vi lägga till vid kajen. Det innebär att vd beordrar kaptenen att vända ut igen och se till att baren öppnas. Våra gäster blir väldigt snopna och många blir irriterade, speciellt de som ser sina män stå och vänta. Det här är en ju en tid då mobiltelefonen ännu inte är introducerad varför det heller inte går att meddela sig. En timme senare kommer vi i land. Då har våra gäster hunnit se ledningen för Folkets Hus i Linköping fyllna till. Några dagar senare får jag en faktura från redieriet. Det visar sig att extratimmen ombord på båten i princip har fördubblat mina kostnader."
– Det var så där överallt, berättar Anna-Karin. Även i näringslivet. Jag tror det var därifrån kulturen kom. När fackpampar och andra pampar i offentlig verksamhet kom så långt att de var pampar, då ville de leva som näringslivspamparna. Skillnaden var ju bara att näringslivet spenderade företagens egna pengar, medan de som jobbade i det offentliga spenderade skattemedel. En stor skillnad.
Och så min fråga till Anna-Karin, den jag fortfarande funderar på:
Visst är pampkulturen död?
– Vad vet vi egentligen? Men det är klart att mycket styrdes upp efter skandaler som den här. Idag är det ju inte tillåtet i kommunal verksamhet att representera med sprit hur som helst. Så det här var nog det sista av det i Linköping i alla fall.
Samtidigt som Motalaskandalen avslöjades hösten 1995 också Västanstångskandalen, då det visade sig att det kommunala fastighetsbolagets ledning hade rest på duvjakt i Skottland, vildsvinsjakt i Polen och ripjakt i Jämtland. I Motala dömdes det ansvariga kommunalrådet till två års fängelse och i Västanstång dömdes vd:n till dagsböter, båda för trolöshet mot huvudman.
Så hur är det idag? Är det bättre?
Ja, jag tror det är bättre både i offentlig verksamhet och i näringslivet.
Självklart finns det fortfarande törstiga, giriga pampar, det såg vi när Aftonbladet avslöjade Transportordföranden Lars Lindgrens spritnotor i våras, vilket fick honom att omedelbart avgå, men om de förr var mer regel än undantag så känns det tvärtom idag.
Tydligare regelverk, ökad jämställd med fler kvinnor i ledande positioner, och förändrade mansroller har steg för steg dödat pampkulturen. Nu för tiden är det fler män som skyndar till dagishämtningar än till stadens bardiskar och om besluten förr ofta togs utanför arbetsplatsen, män emellan i bastun på Finlandsfärjan, så tas de idag oftare i mötesrummet hemma på arbetsplatsen.
Dessutom är alla i offentligheten, näringslivsledare såväl som politiker, så påpassade att offentligt festande som det Jan Stenbeck (Kinnevik) och Hasse "Hoffa" Ericson (Transport) höll sig med på 70- och 80-talet inte fungerar längre.
Jag mötte kommunalrådet Christian Gustavsson (M) på gymmet häromdagen och log då för mig själv, att ur led är tiden när en journalist och en ledande politiker strålar samman på gymmet i stället för i baren.
Jämställdhet, dagishämtningar och gym – ja, det är många gamla murvlar och pampar som vänder sig i sina gravar.