Orden som ger kliande utslag

Vi står inför en utmaning. Hur många gånger har ni hört en politiker säga det under 2016? Det är inte bara tjatigt att höra det så ofta, utan också provocerande. För man anar att det ofta är en omskrivning som används när det ärliga svaret vore: Det här är en uppgift som är så svår att jag inte vet om vi kommer att klara av den.

Foto:

Krönika2016-12-05 10:45
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Journalister får kliande utslag när de hör makthavare tala om utmaningar. I radio kan man varje dag höra hur mina kollegor försöker få de intervjuade att bli tydligare. Men ofta fastnar de i sitt eget intervjuspråk och blir tröttsamma i sina upprepningar: Vad betyder det ”rent konkret”? Men vad betyder det egentligen, ”rent konkret”?

Jag borde nyhetsfasta under minst en månad. Inte bara för min själsfrids skull utan också för att ta en paus från mina ständiga spaningar efter människor som skjuter sig i sina språkliga fötter.

Poliser är roliga eftersom de ibland uppfinner egna ord. När en polis säger att en polisbil blivit ”påskjuten” kan man undra vad det är för fel på det vanliga ordet ”beskjuten”. Men det vanligaste är att juridiksvenskan tar över när kommissarien talar. Hur många vanliga, ostraffade svenskar vet egentligen vem ”målsägaren” är?

I sportens värld har man många språkliga tics. Där hör man ofta de intervjuade säga ”man blev rätt besviken” när de menar ”jag blev rätt besviken”. Det är en märklig språklig distansering med tanke på att många idrottsmän visar mycket känslor på isen eller vid målsnöret.

Man kan fortsätta hur länge som helst. Den som använder ordet ”kontext” är troligen forskare inom samhällsvetenskap eller någon slags kulturbyråkrat. Den som kommer ”helt random” till lektionerna är förmodligen 16 år och har sjunkande betyg.

Läkare är spännande eftersom de verkar ha en uppriktig vilja att uttrycka sig begripligt. Men deras fackspråk är så speciellt att de har utvecklat ett slags vardagsläkarspråk, fullt av blinkningar till medicinska termer, som de använder sinsemellan. Och eftersom många läkare bara umgås med andra läkare så tror de snart att deras språk är vardagssvenska.

När jag hör dem i intervjuer undrar jag alltid om de pratar på samma sätt med sina patienter. Hur många förstår vad ”adekvat behandling” betyder? Jag tror att många åker hem och söker på nätet efter mediciner som börjar på a. Min personliga favorit är läkaren som suckade över att det hade uppstått en ”tamponad” i väntrummet. Det krävdes mycket googlande för att förstå att det hade, fritt översatt, uppstått en så stor ansamling av patienter i väntrummet att det hotade hela läkarmottagningens funktion. Eller enklare, det var jättemånga som väntade.

Alla använder vi ord för att signalera någon slags grupptillhörighet. Problemen uppstår när människor utanför gruppen inte förstår vad vi säger. Själv brottas jag ständigt med min svaghet för gamla, nästan bortglömda, ord. I 25 år har jag försökt inleda en artikel eller en krönika med ”Det är ett oomkullrunkeligt faktum att…” men hela tiden blivit avrådd av den förnuftiga sidan av min hjärna. Alla ord är bra - på rätt plats.