Det hela började med att det var så mysigt att mata fåglarna på gården. Att det föll ner en hel del fågelmat på marken var väl inget vi funderade över tills det plötsligt uppenbarade sig ett hål i snön.
En dag såg jag en råtta snabbt kika upp och nappa åt sig lite fågelmat. Jaså, det fanns råttor och möss under snön i vår trädgård! Maken lade ut råttfällor med gift runt huset och sen tänkte vi inte mer på det.
Någon tid senare klagade tonårssonen över att det luktade ruttet i hans rum på övre våningen. Vi rekommenderade en grundlig städning.
Lukten fanns kvar.
Inleddes operation ordentlig städning. Papperskorgar tömdes och diskades, golvet dammsögs och torkades, smutsiga kläder flyttades till tvättmaskinen. Glas och tallrikar med väl intorkade rester bars bort.
Men lukten bestod, ja i själva verket hade den bara blivit värre.
En dag när jag kom hem från jobbet hörde jag att det bankades på övre våningen. Det var mannen som nosat runt på golvet och kommit fram till att det finns något under golvet som luktar.
Sen följde en show utan like när min man öppnar planka efter planka i trägolvet. Så småningom hittar han en död mus, som luktar rent ut sagt för jävligt.
Frid och fröjd, trodde vi när mannen rensat och lagt nya plankor. Det var bara det att lukten kvarstod.
Fast kanske på ett litet annat ställe. Den veckan möttes jag varje dag när jag kom efter jobbet av en make som rev och slet i golvet på övre våningen.
Till slut var hela golvet upprivet.
Mus nummer två hittades samt några gamla tidningar från förra seklets början, vilket ju förstås var roligt. Och så blev det ett sprillans nytt och snyggt trägolv.
Men lite desperat blev jag den dagen när stanken av död mus plötsligt uppenbarade sig i hallen på nedre våningen. Där har vi stengolv och tanken på att riva upp det kändes onekligen inte särskilt lockande. Maken började med att göra hål i väggen och som tur var kunde snart mus nummer tre plockas ut.
Under några spännande vinterveckor väntade vi på om det skulle uppenbara sig flera möss som ätit gift och lagt sig att dö inne i vårt hus och börjat lukta. Det gjorde det inte.
Vi matar inte fåglar längre i vår trädgård och numera är husgrunden är tätad med nät.
Heléne Kurri är veckans gästkrönikör. Hon arbetar till vardags på den svenskspråkiga tidningen Östra Nyland i Lovisa, Finland, men tillbringade hösten på Corren. Nu tar Corren Bostad uppehåll under helgerna – vi ses åter 8 januari. God Jul och Gott Nytt År!