Det är med sorg i hjärtat som jag har tagit farväl till mina älsklingskalsonger. I slutet var de en sorglig syn och inte mycket att ha egentligen. Resåren var uttöjd och färgen hade bleknat. Det fanns ett hål i baken som för varje tvätt växte sig allt större. Till sist kunde jag inte ta på dem utan att riskera att bli anmäld för förargelseväckande utseende.
Kallingarna hade troget följt med mig sedan jag gick i gymnasiet. De första tio åren var de bara ett par anonyma underkläder bland alla andra, men allt eftersom kalsonger i byrålådan byttes ut blev just detta par gråa boxershorts speciella. Med åren blev tyget mjukt och skönt. Som en smekande bris mot skinkorna.
Efter en kort och känslosam begravningsakt hamnade de i skräppåsen och nu är de historia. (Antagligen skulle jag slängt dem i brännbart, men att kremera dem hade inte känts rätt.)
En snabb inventering i mitt klädförråd avslöjar obarmhärtigt att favoritkalsongerna inte är ett undantag – de flesta av mina plagg är hopplöst omoderna. En del av dem har eventuellt hunnit bli moderna igen och några t-shirts skulle säkert klassas som både vintage och retro.
Häromdagen läste jag en spännande och tänkvärd artikel om klädtillverkning. Visste du till exempel att det går åt ca 10 000 liter vatten och cirka 1,5 kg kemikalier för att producera ett par jeans? Eller att modeindustrin beräknas stå för 10 procent av de globala koldioxidutsläppen – mer än internationella flygningar och sjöfart tillsammans.
Kalla det tur eller ödets ironi, för helt plötsligt har min snålhet och ångest att gå in i klädaffärer blivit ett omedvetet miljöval.
Jag kan ta på mina gamla dojor från -97, peka på dem och triumferande säga; ”här har ni en kille som går emot slit och släng-samhället”!
Jag kan, utan att skämmas, gå in i en trendig second hand-butik och på allvar prata med den coola och unga ägaren om att det var bättre kvalitet på grejerna förr i tiden.
Jag har gått från en gammal stofil till en fossil med miljömedveten stil.
Till sist kommer en lista på saker jag kommer behålla nu när jag (lite turligt) blivit en klimatkämpe:
– Skodan: den har redan tillverkats och är väl inkörd (fast ofta omkörd)
– Gårdagens bröd: visst, lite mögel, men det går att skära bort
– Mobilen: klarar fortfarande de flesta appar
– Soffan: inte senaste stilen, lite nedsutten och fläckig, men ack så skön
– Grillen: den gamla rostiga klotgrillen funkar ju när man bara grillar tre gånger på sommaren