Om du är man och läser det här kan du sluta nu, den här krönikan är inte tillägnad dig.
Jag älskar kvinnor. Ni är fantastiska, härliga och underbara. Men jag är så trött på att få nobben av er. Ni säger ju alltid nej!
Ändå är det få män som vet så mycket om kvinnor som jag. Jag har oceaner av erfarenhet av det motsatta könet. Efter att ha jobbat i en kvinnodominerad bransch i över 25 år, varav flera år på en arbetsplats där jag var den enda mannen, vet jag en sak – kvinnor har åsikter.
Politik, gårdagens tv-program, chefens tuffa jargong och barnens snygga fotbollstränare. I fikarummet diskuteras allt mellan himmel och jord. Det är så det ska vara och på det sättet skiljer sig inte män och kvinnor åt. Men…
***
– Du måste skriva mer om kvinnor, säger min chef och tittar med en allvarsrynka i pannan på siffrorna från de senaste veckornas artiklar.
I min statistik står det 41 procent kvinnor och 59 procent män. Eftersom vår målsättning är 50/50 är det inte okej.
Sagt och gjort. På förmiddagen tog jag med mig mikrofonen och kameran ut på stan i Mjölby för att göra en enkät. Och tog sikte på kvinnor. Det visade sig vara en övermäktig uppgift.
– Nä, jag har inte kammat mig. Du får ta någon annan.
– Jag är inte rätt person att fråga. Det finns nog de som vet bättre.
– Jag har inte tid. Jag måste hämta på dagis.
En av kvinnorna (som hette typ Berit, Barbro eller Birgitta) tackade snabbt nej, sedan ryckte hon tag i sin mans jacka och knuffade fram honom framför micken.
– Ni får hålla till godo med Bengt!
Och plötsligt hade ytterligare en man uttalat sig i media.
Strax efter lunch samma dag var jag på besök på en skola. I ett klassrum träffade jag två anställda, en man och en kvinna. Perfekt tillfälle att få en kvinnlig röst tänkte jag. Det tänkte inte kvinnan!
– Du får fråga Olle istället!
Vips hade vi en man till i vår statistik.
Tillbaka på redaktionen skulle jag avsluta dagen med en telefonintervju. Jag hade fått numret till en kvinnlig chef på ett företag. När jag ringer upp henne har hon bestämt att hennes chef – en man – ska uttala sig i frågan.
Ännu en man!
Vid en privat tillställning i somras träffade jag en kollega från Tranås tidning. Jag passade på att fråga henne om hon hade lika svårt att få kvinnor att uttala sig. Det visade sig att hon i princip gett upp. De småländska damerna är tydligen lika svårflörtade som de östgötska.
Tjejer, kvinnor och tanter! Vad hände med ”Vi måste höja våra röster för att höras”?
Vill ni att gubbar i företagsstyrelser, kommunfullmäktigemöten eller nämnder fortsätter att bestämma över era huvuden?
Visste ni att SCB:s statistik över nominerade och valda i valen till landets kommunfullmäktige 2022 visar att ingen större förändring har skett på nästan 30 år när det gäller kvinnors representation.
Eller att av Sveriges 290 kommuner är det 42 kommuner som aldrig har haft en kvinna som kommunstyrelsens ordförande.
Andelen kvinnor som har en plats i någon bolagsstyrelse i Sverige är ynka 21 procent år 2023.
Skit i om du inte kammat dig, om du inte är ”rätt” person eller att du inte har tid. Ingen av de ursäkterna hör vi från männen. Det är inte i fikarummet som era åsikter märks och gör nytta, det är i det offentliga rummet.
Skulle nu någon man obstinat struntat i min uppmaning att inte läsa krönikan så har jag en önskan. Putta fram din underbara kvinna framför mikrofonen nästa gång jag dyker upp. Det är hennes tur nu, inte din.