Det har snöat rejält under natten. Den grågröna trädgården har bytt färg och gnistrar vintervit, snön täcker äppleträdets grenar. Redan före gryning märker jag av aktiviteten – några koltrastar hoppar på marken och letar mat. Uppe i träden samlas grönsiskor och domherrar. Rödhaken knäpper.
Det kommer bli en bra dag vid fågelmatningen.
Någon timme senare är det full kalabalik några meter från köksfönstret. En flock pilfinkar har anslutit, talgoxar bråkar med grönfinkar och steglitser om de bästa platserna och ibland kommer nötväckan som en kamikazepilot. Och så . . .ja, vad är det där för en vit liten boll som sitter i trädet och väntar på sin tur?
Jag behöver inte lång tid för att misstänka vilken art det handlar om. Pulsen maxar, adrenalinet slår i taket. Jag rusar till sovrummet för att hämta kikaren trots att den alltid står i arbetsrummet. Är nära att springa över katten som flyr i ren förfäran, slår i lilltån mot tröskeln men kommer till slut fram och ser fågeln.
Det är en azurmes. AZURMES! Blåmesens blåvita kusin från öster är här. Den är så sällsynt att fågelskådarna åker hundratals mil för att se den, nu är den utanför mitt köksfönster. Jag har svårt att greppa situationen.
"Maria! Kameran. NU!!"
Det tillhör inte vanligheterna att jag befaller min sambo att hämta saker åt mig, men nu är läget extremt. Hon har varit med förr och vet att det brinner i knutarna, kameran kommer fram blixtsnabbt. Klick, klick. Jag har den på bild.
Det tar inte mer än tio minuter innan den första fågelskådaren står på gatan utanför och kikar in på tomten. Larmet har gått, Sveriges ornitologer vet nu att det finns en azurmes att beskåda i Linköping. 30 minuter senare är det 50 personer på plats, efter ytterligare tre timmar räknar jag till 275. Däremellan har jag pratat med grannarna, lyckats ordna parkeringsplatser på gräsplanen en bit bort och tagit emot hundratals med ryggdunkningar. Jag är fortfarande i chock, går som på moln. Lyckan är total . . .
POFF!
Sambon sticker in huvudet i arbetsrummet. Jag hoppar till.
"Ska du skriva om din stora fågelmatningsdröm?"
"Ja."
"Då måste du också skriva att det är min värsta mardröm. Hundratals människor som tittar in i vårt hus på morgonen. Glöm det."
Utanför hoppar några skator och letar frön. Kråkorna kraxar. Klockan är 15.05 och det skymmer över min grågröna trädgård.