Fyra flygande granar.
När jag var barn var kinderna rosiga, snön vit och knäckkolorna lagom sega. Himlen var alltid blå och till brädden fylld av flygande granar.
Jag minns inte om vi någonsin kallade dem så, men när jag nu ändå konstruerar en dåtid när allt var bättre så kan vi för sakens skull utgå ifrån att vi kopplade siluetterna av Saab 37 Viggen-planen till julgranar. Det var ju ungefär så de såg ut, med sina tjusiga canardvingar.
Vid den här tiden föll det sig så att det huvudsakligen var vi barn som blev ystra när den svenska krigsmakten passerade över våra huvuden. De vuxna var för upptagna med att ägna sig åt vuxna bestyr för att lyfta blicken mot skyn och blev på sin höjd irriterade över oväsendet.
Så är det inte längre. I slutet av 2005 togs Viggen ur aktiv tjänst. Redan ett år senare var saknaden efter en flygande gran över Östergötland så stor att flygskolan i Malmslätt den 19 december 2006 bjöd slätten på sin allra första julgransformation av flygplan.
2006 flög flygskolan i Malmslätt för första gången i julgransformation till allmän beskådan.
Det blev början på en tradition som man med lite god vilja skulle kunna tycka är trevlig. Men verkligheten är en annan. Granflygningarna har blivit ett ok som sprider osämja. Bland vuxna.
När årets första gran, bestående av sex helikoptrar, gav sig av över länet lät inte ursinnet vänta på sig. "Varför flyger den inte över Motala?" undrar någon. "Varför ser den inte ut som en gran?" vill en annan veta.
Här får man ha förståelse för den arge östgöten. Just helikoptrar har faktiskt agerat granformation över Östergötland även längre tillbaka i historien, men på den tiden var det inte särskilt många som brydde sig. Helikopterformationer är inte så värst imponerande.
Så för att trösta länet lovade Blekinge flygflottilj att ta en lov över Östergötland med en rekorderlig Jas 39 Gripen-gran. Dock inte över Motala, så där kokade missnöjet fortsatt.
Lika besvikna blev man i länets största stad där de tolv granflygarna hördes, men inte gick att se ovan molnen.
Så det föll sig inte bättre än att Linköpings flygklubbar kände sig nödgade att slå en lov för att en gång för alla ge länet den gran den förtjänade. I söndags spred de ljus över Linghem, Bergs slussar, Borensberg, Skänninge, Mjölby och sedan längs E4 tillbaks till Linköping. Äntligen hade länet fått sin gran.
Enligt uppgift är det här en granformation. Men inte ens den fick Motalaborna se.
Alla utom Motala.
Nu kokar vreden i länets tredje största stad. Till nästa år vill vi ha både gran, tomte och julbock, i formation med Viggen, Lansen, Draken och minst ett dussin bananhelikoptrar över Motalaviken. Solen ska skina och bullarna ska smaka som de mamma bakade. Tack på förhand.
Försvarets sista bananhelikopter togs ur bruk 2011. Sedan dess är det inte lika roligt i himlen.