Ewa Ärlebrant: Mitt hjĂ€rta slĂ„r för hembygden

I mitt hjÀrta finns Kisa alltid kvar, fyllt med minnen. DÀrifrÄn har jag mycket att dela med mig av.

VĂ„r krönikör Ewa Ärlebrant bĂ€r hembygden Kisa i sitt hjĂ€rta.

VĂ„r krönikör Ewa Ärlebrant bĂ€r hembygden Kisa i sitt hjĂ€rta.

Foto: Dennis Petersson

Krönika2020-09-27 18:00
Ewa Ärlebrant
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

TĂ€nk vad Kisa Ă€r vackert, sĂ„ mycket att se och uppleva alla Ă„rstider. Det finns en del gamla byggnader och hus bevarade Ă€ven om man, precis som i andra samhĂ€llen, ocksĂ„ rivit en hel del av det gamla. Synd kan tyckas, Ă€ven om en del helt enkelt var tvunget att rivas. Vad spĂ€nnande det vore om alla gamla hus kunde berĂ€tta om hur livet i Kisa var förr. Jag skulle mer Ă€n gĂ€rna lyssna. 

Vid besök i min hembygd försöker jag visa vĂ„ra barn de platser jag varit pĂ„ nĂ€r jag vĂ€xte upp pĂ„ i det lilla samhĂ€llet. Mina förĂ€ldrar, ena bror med familj och mycket annan slĂ€kt bor kvar. Sist vi var nere svĂ€ngde vi in pĂ„ Plantgatan dĂ€r jag Ă€r uppvĂ€xt. Gatans hus var pĂ„ min tid fyllda med ungar i alla Ă„ldrar. Vi lekte ute mest hela tiden. GĂ€rna borta vid "granen", en vĂ€ndplats dĂ€r det stod en stor stĂ„tlig gran. Alla visste vad man menade om man sa att man skulle dit. Vi lekte Ă€ven i den underbara hĂ€sthagen som fanns vid grusvĂ€gen. PĂ„ vĂ„r och sommar vĂ€xte dĂ€r all sortens fina blommor som vi glatt plockade. 

Att leka i skogen var ocksĂ„ riktigt kul. DĂ€r har man gjort bĂ„de sĂ„nt man kommer ihĂ„g och sĂ„nt man vill förtrĂ€nga. Det fanns en lĂ„gstadieskola pĂ„ gatan, som nĂ€r jag skulle börja fyran, byggdes ut med ett mellanstadie. Hur mĂ„nga gĂ„nger har man inte Ă„kt skridskor pĂ„ den spolade isen, sprutat vatten frĂ„n en "drickfontĂ€n" (tĂ€nk sĂ„ mycket skĂ€ll man fick av "vaktis" om man blev pĂ„kommen), hĂ€ngde med vĂ„ra cyklar under taket pĂ„ cykelparkeringen eller hoppade runt pĂ„ "berget" utanför ettan. Skolan finns fortfarande kvar. 

NĂ€r vi nu tog vĂ„r svĂ€ng pĂ„ Plantgatan sĂ„g det inte riktigt sig likt ut i övrigt heller. Hus har byggts om, skolan Ă€r förĂ€ndrad, granen borta, sly har vĂ€xt upp runt om vĂ€ndplatsen. Jag vĂ€ntade nĂ€stan pĂ„ att mina gamla kompisar skulle komma springandes runt husen men sĂ„ skedde ju inte. Det Ă€r över 33 Ă„r sedan jag bodde dĂ€r. 

NÄgra som bor kvar Àr förÀldrar till mina gamla kompisar. Det Àr fortfarande ett fint omrÄde och hÀr vÀxer en ny generation Plantgatebarn upp, vilket Àr hÀrligt. Om man bor i Kisa, har bott eller kanske bara lite nyfiken pÄ samhÀllet kan man med stor behÄllning gÄ med i fb-gruppen "Du vet att du Àr frÄn Kisa om". DÀr dyker det upp en del minnen i form av bÄde bild och text. Riktigt kul att se Kisa förr och nu. Olika minnen dyker upp som man kanske glömt men har stor behÄllning av att pÄminnas om. Du kanske har nÄgot att dela med dig av dÀr, som Àr till glÀdje för andra.

LĂ€s mer om
Linköping
Bostadskrönika
Hem och trÀdgÄrd