Tänk vad Kisa är vackert, så mycket att se och uppleva alla årstider. Det finns en del gamla byggnader och hus bevarade även om man, precis som i andra samhällen, också rivit en hel del av det gamla. Synd kan tyckas, även om en del helt enkelt var tvunget att rivas. Vad spännande det vore om alla gamla hus kunde berätta om hur livet i Kisa var förr. Jag skulle mer än gärna lyssna.
Vid besök i min hembygd försöker jag visa våra barn de platser jag varit på när jag växte upp på i det lilla samhället. Mina föräldrar, ena bror med familj och mycket annan släkt bor kvar. Sist vi var nere svängde vi in på Plantgatan där jag är uppväxt. Gatans hus var på min tid fyllda med ungar i alla åldrar. Vi lekte ute mest hela tiden. Gärna borta vid "granen", en vändplats där det stod en stor ståtlig gran. Alla visste vad man menade om man sa att man skulle dit. Vi lekte även i den underbara hästhagen som fanns vid grusvägen. På vår och sommar växte där all sortens fina blommor som vi glatt plockade.
Att leka i skogen var också riktigt kul. Där har man gjort både sånt man kommer ihåg och sånt man vill förtränga. Det fanns en lågstadieskola på gatan, som när jag skulle börja fyran, byggdes ut med ett mellanstadie. Hur många gånger har man inte åkt skridskor på den spolade isen, sprutat vatten från en "drickfontän" (tänk så mycket skäll man fick av "vaktis" om man blev påkommen), hängde med våra cyklar under taket på cykelparkeringen eller hoppade runt på "berget" utanför ettan. Skolan finns fortfarande kvar.
När vi nu tog vår sväng på Plantgatan såg det inte riktigt sig likt ut i övrigt heller. Hus har byggts om, skolan är förändrad, granen borta, sly har växt upp runt om vändplatsen. Jag väntade nästan på att mina gamla kompisar skulle komma springandes runt husen men så skedde ju inte. Det är över 33 år sedan jag bodde där.
Några som bor kvar är föräldrar till mina gamla kompisar. Det är fortfarande ett fint område och här växer en ny generation Plantgatebarn upp, vilket är härligt. Om man bor i Kisa, har bott eller kanske bara lite nyfiken på samhället kan man med stor behållning gå med i fb-gruppen "Du vet att du är från Kisa om". Där dyker det upp en del minnen i form av både bild och text. Riktigt kul att se Kisa förr och nu. Olika minnen dyker upp som man kanske glömt men har stor behållning av att påminnas om. Du kanske har något att dela med dig av där, som är till glädje för andra.