Minnen på fyra hjul

Att ha bil kan ha sina sidor, både goda och oväntade. Mycket minnen kan de också skapa.

Krönika2020-11-22 16:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag minns en gång jag skulle åka från Kisa till Linköping i min gröna, fula gamla Saab med mina två söner som då var små. Strax innan Skeda udde stannade jag till vid en bussficka, varför minns jag inte, klev ur bilen och gode tid vad det small till. Blev övertygad om att någon sköt mot oss. Jag skrek åt grabbarna att kasta sig ner i baksätet. Inget mera hände, helt tyst. Livrädd kröp jag in i bilen och for där ifrån till sist. 

Nu är saken den, fick jag senare lära av min pappa, att bilen säkerligen hade baktänt. Då som nu, fick vi oss ett gott skratt åt hela händelsen, men just då var jag livrädd.

1977 for vi, mamma, pappa och vi fyra syskon, på semester upp till Borgafjäll. Mamma bäddade iordning bak i bilen åt oss där vi fick knö ner oss bredvid varandra, där vi låg mot de nerfällda ryggstöden. Minns att jag tyckte det var spännande att sova där och att pappa skulle köra hela natten, så hade vi aldrig rest förut. Jag låg och tittade ut i mörkret och på stjärnorna. Det minnet vårdar jag ömt. 

När vi i mitten av 80-talet for upp till Björkliden åkte vi inte bil utan nattåg. Det var också en minnesrik resa. Spännande och kul att åka tåg så länge, fanns ju mycket att se utanför tågfönstret. Lite svårt att sova, men härligt ändå. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att åka på långresa med tåg. Vi gjorde en lång bilresa i Kanada och USA förra sommaren. Helt fantastiskt. Är glad att vi hyrde bil och åkte runt, både till makens släkt men också runt så vi fick uppleva allt vi gjorde och vi fick se så mycket underbar natur av väldigt olika slag. 

Att ha tillgång till bil är en ynnest för oss. Vi prioriterar att ha bil i vår familj. Vi har sommarhus 105 mil upp i landet som vi åker till och vi gillar även att på fritiden att åka runt och se Sverige. Jag skulle personligen inte vilja vara utan bil. Om någon skulle parkera min farfars gamla bil utanför min dörr skulle jag tycka att jag vunnit högsta vinsten om jag så bara fick ta en åktur hans Dodge 1948. Hade gärna gjort en tur med farfar men hann aldrig träffa honom tyvärr. Eller varför inte en tur med pappa och hans kompis i Merca som de ägde ihop. Synd att det inte finns en tidsmaskin. Kan tänka mig att de upplevelserna vore nåt för minnet.