Jag lyssnar på ett telefonsamtal mellan en bedragare och en äldre kvinna från Östergötland. Bedragaren är så där trevlig som man önskar att människor är. Kvinnan går på det fullständigt. Jag klarar inte att lyssna vidare, det är för mycket ondska, jag stänger av, vill gråta.
Telefonbedrägerier mot äldre, så kallad vishing, har ökat kraftigt de senaste åren och utreds sedan i höstas som en nationell särskild händelse av polisen. Så stort är problemet. Över hela landet har flera tusen brott anmälts och här i Östergötland har vi under våren sett två rättsprocesser mot sådana ligor. Det är ur en av de utredningarna samtalet jag lyssnar på är hämtat.
Efter en paus återvänder jag till samtalet och hör det från början. Så här låter det:
Bedragaren: "Hej, mitt namn var Filip och jag ringer från Telia.
Kvinnan: "Jaha."
B: "Jag ringer angående ditt abonnemang som du har hos oss idag."
K: "Jaha."
B: "Vi har fått lite uppgifter här om att du skulle betalat för mycket de senaste fyra månaderna."
K: "Jaha."
B: "Jajemensan. Är det nånting du vet om?"
K: "Menar du på den fasta telefonen som jag hade?"
B: "Det är på mobila abonnemanget då."
K: "Jaha. Det vet jag faktiskt inte men det kanske jag har."
B: "Okej. Det rör sig om 79 kronor som du betalat för mycket per månad i fyra månaders tid."
K: "Jaha."
B: "Det resulterar i ett totalbelopp på 316 kronor."
K: "Ja."
B: "Jajemensan. De kommer du självklart få tillbaka."
Här har bedragaren vunnit kvinnans förtroende. Det hörs tydligt på hennes röst.
Kvinnan har gått i fällan och resten av samtalet handlar om att stänga fällan.
Bedragaren fortsätter: "Och så kommer vi även bjuda dig på två kostnadsfria månader som en liten ursäkt för det hela."
Kvinnan: "Jaha. Det låter ju bra."
B: "Jajemensan. Man vill hålla kunderna nöjda. Det är vi som gjort fel inifrån, då får man stå för det."
K: "Ja jag menar det ja."
B: "Så ska det va. Rätt ska vara rätt."
Bedragaren tar alltså till ett gammalt uttryck, "rätt ska vara rätt", för att locka den äldre kvinnan längre in i fällan.
När kvinnan senare i samtalet berättar att hon just nu inte är hemma så avtar bedragarens intresse och han gör upp en ny tid för samtal då hon är hemma. Detta eftersom målet med de flesta bedrägerierna mot äldre är att få de drabbade att logga in på sitt bank-id, vilket för många äldre kan vara svårt om de inte är hemma.
Det är tydligt att äldre människor är digitaliseringens stora förlorare.
När hela världen öppnas för alla som är uppkopplade så stängs den på många sätt för de som inte är det. Och inte nog med det, det finns kriminella som utnyttjar den här utsattheten för att flå de äldre på deras besparingar.
Det är så sorgligt, så grymt.
Samhället ska finnas för de mest utsatta och har ett jätteansvar att hjälpa äldre med detta. Att informera och driva på utvecklingen av tekniska hjälpmedel som försvårar telefonbedrägerier. Rättssamhället måste också signalera att brott mot äldre är grova brott.
Mina föräldrar är 80 år så jag ser den här utsattheten på nära håll. Vilka hinder i vardagen det skapar att inte ha dator, hur skamfyllt det är att inte förstå ny teknik och hur förminskande det är att bli lurad.
Jag blev därför glad när jag läste i Corren nyligen om hur Leif Magnusson, tidigare kreditchef på bland annat Odal, höll kurser för PRO-medlemmar i Skänninge där de fick lära sig att avslöja och förebygga bedrägerier. Fantastiskt initiativ! Mer Leif åt folket!
Leifs enklaste råd är att aldrig lämna ut kortuppgifter, aldrig logga in på bankdosan när någon ringer och aldrig ha stora summor på kortkontot.
Enkla råd som vi alla kan ta vidare till våra äldre anhöriga, vänner och bekanta.
Gör det nu! I morgon kan det vara för sent.