Linghemsskolan hade problem med elever som kom för sent till lektionerna. Då tog rektorn Magnus Wallén beslut om att låsa dörrarna vid lektionsstart. Ett par dagar senare var problemet borta.
– Det behöver inte vara svårare än så, säger Magnus.
För en månad sedan skrev jag om läraren Bengt som var uppgiven över att hans klassrum mest liknade ett fritids och att han, när han försökte skapa ordning, inte fick stöd från sin rektor.
Magnus Wallén läste och reagerade.
– Jag är inte förvånad att det finns problem, att det finns en rädsla hos en del rektorer. De kanske vill sätta gränser men är rädd för konsekvenserna, reaktionerna från huvudman, föräldrar och press. Jag tror många är oroliga för att hamna i pressen, att bli uthängda i negativa sammanhang.
När Linghemsskolan införde låsta dörrar i våras blev det en stor nyhet i både Corren och i SVT Öst.
– Många föräldrar på skolan applåderade initiativet medan endast någon enstaka förälder hörde av sig och ifrågasatte om det finns lagstöd i skollagen för en sådan handling. På en direkt fråga ifrån SVT Öst om så är fallet svarade skolinspektionen att det inte finns något rätt och fel i sådana här lägen.
Hur stort problem hade ni med förseningar?– Det var en grupp elever på skolan, ungefär 5-10 ungdomar, som hade satt det i system att komma för sent till lektioner. Sen spred det sig en allmän slapphet där känslan var att man kunde släntra in lite när som helst. Men det tog bara 2-3 dagar att få ordning på det. Det spred sig snabbt att dörrarna var låsta och då var alla snart i tid. Jag ser förändringen så tydligt på morgnarna. De elever som tidigare började röra på sig först när klockan var 8.20 och alla hade gått in, som då först gick till sina skåp, börjar nu röra på sig klockan 8.16 så de hinner i tid.
Vad tror du det var som gav effekt med de låsta dörrarna?– Det är klart det påverkar att föräldrarna kopplas in. Det går iväg sms automatiskt till dem vid sen ankomst. Det tror jag är jätteviktigt. Sen var det inte bara att vi låste dörrarna, vi förarbetade en hel del. På skolan har vi stormöten och på ett sånt förklarade jag för eleverna att nu blir det så här. Jag sa "det är för slappt här och idag går det hem ett brev till era föräldrar". Det försatte eleverna i en valsituation. De flesta tog passningen redan där.
– Lärarna ville fortsätta med systemet men på månadsmötet efter sa jag till dem att de inte behövde vara lika stränga, bara de såg till att det fortsatte funka vilket det fortfarande gör idag på skolan. Sen finns det förstås de som fortfarande kommer för sent ibland, men de har då ofta skäl till det.
Läraren jag skrev om i augusti kände inget stöd från sin rektor, hur gör du som rektor för att stärka dina lärares auktoritet, så de känner att de har starkt mandat i klassrummet?– Antingen är man en auktoritet eller så är man det inte. Jag tror det finns olika sätt att visa att man är ledaren i klassrummet. Var och en måste hitta sitt sätt. Jag är två meter lång och har ganska mörk röst, när jag ställer mig upp och säger "nu räcker det" så blir det tyst, medan en annan lärare som ex. är 1.55 och har ett ljusare tonläge måste hitta ett annat sätt för att nå det resultatet. Eleverna följer helt enkelt den de respekterar och litar på.
– Jag som rektor måste sätta upp ramarna för vilka ordningar vi ska ha. Gör jag det tror jag lärarna känner sig starkare i klassrummet, när de känner att de har en uppbackning. Sen gäller det att följa upp det tillsammans med eleverna, att vara tydlig med förväntningarna på eleverna. Jag tror inte på att trycka ned ordningsregler uppifrån, det blir bäst om det sker med dialog. Trivselreglerna ska vara förankrade genom skolans elevråd, så eleverna känner att de kan vara med och påverka. Och att det när det behövs, i ytterhetsfall, blir en konsekvens för dem som medvetet bryter det vi har kommit överens om.
Vad för konsekvenser?– Låsa klassrumsdörrarna till exempel. Eller kalla föräldrarna till möte på skolan. Det är jättejobbigt för en tonåring. Och ännu värre om jag kallar både dina och Kalles föräldrar samtidigt. Det är ännu jobbigare.
Jag håller med Patrik Landström, chefen för Linköpings norra skolområde, som i en Correnintervju i veckan var kritisk till att så många elever ansöker om ledigt. Han sa: "Någonstans handlar den här utvecklingen om samhällets syn på skolan, och på vikten av att vara i skolan."
Så är det, skolans status måste höjas. Bland elever och föräldrar såväl som bland skolpersonal, tjänstemän och politiker. Ser vi på skolan med respekt, som en betydelsefull förberedelse för yrkeslivet, en institution man är stolt att få tillhöra, och inte en dagförvaring av barn där skolpersonalen är barnvakter, då löser sig många problem.
Då vill eleverna vara närvarande, då vill de uppföra sig, och då blir pedagogerna ledarna och rektorerna de ytterst ansvariga.
Så fungerar det faktiskt på många skolor redan idag.