Har sommaren varit bra? Augusti månads vanligaste fråga flyger mellan oss svenskar just nu.
”Ja fantastisk, jag har läst väldigt mycket” har varit mitt vanligaste svar.
Märkligt nog har svaret nästan varje gång lämnat mig med känslan ”var det allt sommaren gav mig?”.
En känsla som inte alls infunnit sig de somrar jag kunnat svara: ”Absolut, jag har byggt växthus, så det har funnits att göra” eller ”Ja, jag har fjällvandrat i Norge”.
Nånstans djupt inom mig finns tydligen en stark norm om att sommaren borde innehålla mer än läsning.
Ändå är jag överlycklig över min lässommar 2019.
Jösses vad jag har läst! Böcker, magasin och tidningar har jag slukat. När vissa böcker hade för liten text, det är tufft att närma sig 50, så gick jag och köpte mig en läsplatta, laddade hem e-böcker och slapp sitta och kisa på miniatyrbokstäverna i pocketböckerna.
Ja ja, men det är väl ändå upplevelser, umgänge, grillning och alkoholhaltig dryck som är meningen med sommar? säger kanske någon.
Visst, min sommar har innehållit en hel del av det också (förutom drycken då, jag dricker inte alkohol), men det är inte det som gör mig rusig nu när jag blickar tillbaka, det är läsningen.
Jag är övertygad om att min läslycka bottnar i min ständiga jakt på mentalt välmående.
Efter alla år med motsatsen, då jag i ett par årtionden kämpade med epilepsi, får jag numer enorma kickar av allt som får mitt huvud att må bra.
Ingenting slår motion, aldrig känns mitt huvud så fräscht, så friskt, som efter att jag höjt pulsen en halvtimme eller mer. Det är en oslagbar känsla.
Men läsningen är inte långt efter. Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Huvudet, tankarna, kreativiteten, sätts på högvarv och vill bara ha mer.
Det var i ett sånt läsdopat tillstånd som jag på försommaren fick för mig att lära mig franska. Så på min nya läsplatta, där det bara finns bok-, tidnings och lyssningsappar, finns nu också en språkapp där jag steg för steg lär mig det franska språket.
Efter två månader har jag nått drygt 700 inlärda ord och användbara fraser som ”j’ai besoin d’un nouveau chapeau” (jag behöver en ny hatt).
Vetenskapen har många gånger visat på vinsterna med läsning, hur till exempel minnet och koncentrationsförmågan stärks.
Den för vår tid mest intressanta effekten är att läsning ökar din empati, din förmåga att känna med och förstå andra människor.
I mars skrev jag i den här spalten om Handelshögskolans rektor Lars Strannegård och hur Handels nu satsar på att utbilda empatiska och kulturellt känsliga studenter. Jag citerade då Strannegård ur magasinet Signum där han sa:
– I denna vår maskinmättade tid måste vi bättre tillvarata potentialen i att vara människa. Inget är bättre på att vara människa än människan själv. Därför kanske nutidens högre utbildning behöver syssla med sitt ursprungsuppdrag: att kultivera och öka människors drag av mänsklighet.
I en färskare intervju, i Svenska Dagbladet 1 augusti, säger Strannegård:
– Jag är intresserad av anställningsbarhet, att driva Sverige mot ökad konkurrenskraft, och då är kulturell kompetens otroligt viktigt. Du behöver ha kreativitet, innovationsförmåga, kritiskt tänkande, empati. Handels styrelse är full av näringslivsmänniskor och de säger alla samma sak: ”We get it! Det är det här vi ska göra.” Just nu är det faktiskt näringslivet som driver på för ett återupprättande av det klassiska bildningsidealet. Vi har redan platta hierarkier och ett socialt trygghetsnät. Lägg till ökad innovationsgrad och para det med empati. Då blir det åka av i samhällsutvecklingen!
Handelsrektorn är i mina ögon en av vårt lands mest intressanta personer med blicken riktad framåt på ett sätt som få andra.
Över hela världen jobbar innovatörer med att lära maskiner det vi människor kan och svårast i det arbetet är att lära maskinerna empati. De människor som kan tillföra empati i olika processer får nyckelroller i framtidens samhällsutveckling.
Och ett sätt att utveckla sin empati är alltså att läsa.
Som Lars Strannegård säger i SvD:
– Sverige är ett ingenjörsland. Här har vi en vurm för det jordnära och det handfasta. Inget sammanfattar det här landet så väl som Ingmar Stenmarks mantra: ”dä ä bar å åk”. Sverige har varit framgångsrikt men har tappat i innovationsförmåga, och det beror på vårt utbildningssystem. Den industriella eran där man kunde plugga in folk i ett befintligt maskineri är över. Vi behöver inspireras av England. Där är det inte ovanligt att du läser fyra år på Oxford, english literature, innan du börjar på investment bank. Det händer inte i Sverige. Empati är det enda maskinerna inte kommer att kunna slå oss på, och vägen dit går genom förståelse av andra kulturer. Du måste förstå hur andra tänker och då finns det inget bättre än konst, litteratur, film, scenkonst…
Det är därför kognitionsvetarna tagit så stora kliv in på ingenjörsbolagen de senaste åren. Mycket av dagens teknikutveckling måste spetsas med beteendekompetens, inte minst utvecklingen av artificiell intelligens.
I veckan mötte jag kognitionsvetaren Helena Gällerdal Högfeldt, regionchef på it-utvecklingsbolaget FindOut i Linköping, för vår serie Onsdagsintervjun. När jag frågade henne var hon hittar sin energi och inspiration sa hon:
– Motion, jag simmar mycket, och bokcirkeln jag är med i. Jag älskar samtalen vi har där!
Mer motion och läsning åt folket!