Först och främst fick jag en grundlig genomgång om hur själva vrålåket fungerade, och sedan lite ytterligare information om hur man ska förhålla sig till de lagar och bestämmelser som finns när man är ute på sjön.
Trots att jag inte är en särskild nervöst lagd person i grunden kände jag pulsen stiga ju närmre start vi kom. Vad var det jag fick höra att jag skulle tänka på nu igen? Och hur många gånger var man tvungen att trycka på vänster handtag för att få i backen? Frågorna hopade sig i huvudet.
Men så fort jag kom upp i lite hastighet på sjön så släcktes samtliga mina farhågor inom loppet av en sekund. Den första insikten som jag slogs av var vilken enorm frihetskänsla det är att cruisa fram på sjön när ens utsikt är, som i det här fallet, Motalabron och Motala hamn.
I övrigt upplevde jag att vattenskotern i sig kändes väldigt lättmanövrerad. Broms- och backsystemet användes med vänster handtag och gasen med höger handtag. Däremellan var allt du behövde tänka på att försöka hålla jämn fart och ha koll på vad som händer framför dig. Men det säger ju egentligen sig självt.
Däremot upplevde jag vissa svårigheter med att upprätthålla en jämn fartnivå. Så fort det kändes som att jag bara släppte lite minimalt på gasen så blev resultatet att det nästintill tog tvärstopp. Men det kan ju förstås vara lika mycket handhavandefel som en egentlig egenskap hos vattenskotern.
(PS: Högst troligt det förstnämnda... DS)