Proffsigheten sitter inte i håret

Man ska ha kavaj, i värsta fall duger det med skjorta. Skor ska man ha, men inte sneakers. Formell ska man vara på jobbet, men gränsen går när någon ska bestämma över mitt hår.

Finns det en hårtyp som är mer proffsig än en annan? Upplys mig snälla, för så vitt jag vet så påverkas inte mitt tänkande, skrivande eller min talförmåga av hur rakt eller lockigt mitt hår är, eller hur jämna och fina mina lockar är, skriver Hadeel Ibrahim.

Finns det en hårtyp som är mer proffsig än en annan? Upplys mig snälla, för så vitt jag vet så påverkas inte mitt tänkande, skrivande eller min talförmåga av hur rakt eller lockigt mitt hår är, eller hur jämna och fina mina lockar är, skriver Hadeel Ibrahim.

Foto: Albin Wiman

Krönika2023-03-28 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Det blir svårt att redigera dina green screen- filmer med det håret”. 

”Du kanske inte ska ha utsläppt”.

”Det ser inte proffsigt ut”.

Det är några av kommentarerna jag fått höra om mitt hår.

Finns det en hårtyp som är mer proffsig än en annan? Upplys mig snälla, för så vitt jag vet så påverkas inte mitt tänkande, skrivande eller min talförmåga av hur rakt eller lockigt mitt hår är, eller hur jämna och fina mina lockar är.

Jag har kämpat med mitt lockiga hår ända sedan jag var barn.

De flesta i skolan hade rakt, långt hår, medan jag har afro-lockigt som växer uppåt på ett märkligt sätt.

Tack och lov fick nästan ingen gå runt med utsläppt hår i skolan, där jag växte upp. Men de gångerna man behövde göra det så var det en självklarhet att jag skulle föna eller platta det, även som barn. Annars fick jag gömma mina lockar i flätor som satt så hårt att jag fick huvudvärk.

För att inte nämna hur många gånger andra ville känna på mina lockar, som om de hade sett något över det naturliga.

undefined
"Formell ska man vara på jobbet, men gränsen går när någon ska bestämma över mitt hår".

Mitt hår var med andra ord ett av mina största bekymmer under uppväxten. Jag avundades verkligen varje flicka som inte behövde sitta lika länge under mammas långdragna, smärtsamma kamningsprocess.

Som vuxen älskar jag nu mitt hår – kanske inte alltid – men för det mesta. Jag vågar släppa loss mina lockar, även på arbetsintervjuer. Men att jag idag, 2023, ska behöva höra kommentarer, om än vänligt menade, kopplade till en del av mitt utseende som jag inte kan styra över är konstigt, jobbigt och framför allt omodernt.

Självklart ska man inte komma i pyjamas till jobbet. Det finns ändå en rimlig kravnivå på formalitet och professionalitet. Den ska dock inte gå för långt. Vi ska inte reduceras till hur vi klär oss – hur vi ser ut. Oavsett roll.

Jag vägrar, så mycket jag orkar, att gå med på att ”om jag klär mig snyggare så kommer jag att se proffsigare ut och därmed få det där jobbet eller bli mer omtyckt”. Jag vill klä mig bekvämt och jag vill ta en extra bulle när det bjuds på fika. Utan att känna en icke-acceptans.

Är proffsighet ett utseende? Kanske det, men det finns viktigare egenskaper.

Komma i tid är proffsigt. Visa respekt är proffsigt. Att göra sitt bästa är proffsigt. Skilja på privatliv och jobb är proffsigt.

Och att inte kommentera andras hår är mycket proffsigt.

Listan är lång, men den innehåller inga hårtyper.