Är rondeller en konstruktion för ett smidigare och säkrare trafikflöde – eller en visuell markör för självbilden hos stadens beslutsfattare?
På min väg till jobbet passerar jag flera rondeller. Vissa med väldigt konstig konst som i mina ögon är mer av trafikfara än försköning.
En favorit i Linköping är Stina Opitzs vovve i Tornby, som födde gatukonströrelsen med rondellhundar. Ett fenomen med hemmasnickrande jyckar som lever alltjämt och alltid gör mig lika glad. Stinas hund är fantasieggande och stilren på samma gång.
Under hemestrandet i somras idkade jag rondellspaning. Jag kan inte frigöra mig från känslan att mindre kommuner och traditionella arbetarstäder har mer föreställande och lättfattlig rondellkonst än akademikerstäder. Hade Motalas hönor och tuppar i en av sina rondeller ens kunnat existera i Linköping?
I området kring sommarstugan i Halland begriper jag varenda utsmyckning. En jättesolstol på sand med ett parasoll intill. Gula kantareller i en annan, hästar i en tredje. Inte så djupsinnigt kanske, men . . . trevligt.
Omtalad rondellkonst finns lite varstans, som i Borås med sin nio meter höga Pinocchio och i Gävle med sitt rosa stiliserade militärfordon som gjutits fast uppochned i en rondell där stadens regemente en gång byggdes upp – och lades ned.
I detta sammanhang kan man inte undgå den välkokta potäten i Mjölby, en gigantisk King Edward som passeras av fem miljoner fordon per år.
Det var ett herrans liv när den avtäcktes, men snacka om att den har satt Mjölby på Sverigekarta. Mer välinvesterade 123 000 kronor får man leta efter i kommunala PR-sammanhang.
Alla som sett djupt in i en King Edwars ögon vet att den dessutom är mycket porträttlik, med sina rödrosa rodnader här och där. Som om den förläget slår ned blicken, generad över all uppmärksamhet.
Potatisen byter skepnad då och då, så man vet aldrig vad som väntar en. Den kan vara en fet gris, ett färgglatt påskägg eller ett julhus med en spejande tomte på taket.
En hederlig King Edward låtsas inte vara en finare amandinepotatis. Slår sig inte för bröstet och försöker vara något den inte är. En vanlig potät bara – och det duger gott.
En potatis som rondellkonst tyder på både humor och självdistans hos dem som fattade beslutet.
Egenskaper det inte direkt dräller av när kommuner ska visa upp sig.
Ps. Vad tycker du om rondellkonsten i din stad? Fin eller ful? Mejla mig och skicka gärna med en bild!