USA välkomnade dem och gav dem möjlighet att bygga upp ett nytt och bättre liv. Under det gångna årets polariserade flyktingdebatt har många debattörer hänvisat till det strävsamma paret från Korpamoen för att understryka att om USA tog emot alla som lämnade Sverige då så borde vi ta emot dem som söker sig till Sverige nu. Men vad skulle hända om Karl-Oskar, Kristina och deras ressällskap klev in på Migrationsverket och sökte asyl år 2016?
Eftersom de inte har erbjudande om något arbete så är de inte arbetskraftsinvandrare. I stället söker de asyl och placeras på ett asylboende i Säffle eller Vittangi för en årslång väntan på Migrationsverkets beslut. Om jag känner den arbetssugne Karl-Oskar rätt så blir han rastlös och deppig av att sitta sysslolös på ett asylboende i ett år, i väntan på att någon för honom helt okänd person ska avgöra hans framtid.
Sedan kommer avslagen. Karl-Oskar, Kristina och deras barn anses inte ha något skyddsbehov, de flyr inte undan krig och förföljelse, de lämnar sitt land på grund av fattigdom och det duger inte som asylskäl. Karl-Oskars bror Robert får därför också avslag. Den svagbegåvade drängen Arvid har visserligen utsatts för ständiga trakasserier på gården där han arbetat, men den typen av förföljelse är inte skäl för asyl. Avslag.
Morbror Danjel, frikyrkopredikanten, får däremot stanna. Han har hållit gudstjänst i sin stuga och därför blivit hotad av pastor Brusander som har lagen på sin sida. Danjel i Kärragärde har alltså välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av sin religiösa tro. Fina Kajsa, den gamla gumman som förlorat sin man under resan, får också stanna eftersom hon har en son i mottagarlandet och därför räknas som anhöriginvandrare. Man får hoppas att SJ inte krånglar när hon reser vidare till sin son med en slipsten i bagaget.
I de flesta länder skulle man inte göra misstaget att använda Karl-Oskar och Kristina i en debatt om flyktingmottagande eftersom man gör en tydlig skillnad mellan refugees och migrants, flyktingar och migranter. Det är en indelning som till exempel Amnesty använder. Flykting är en person som flyr undan krig och förföljelse och inte kan återvända. Migrant är en person som lämnar sitt land, ofta på grund av fattigdom, för att bygga upp ett nytt liv i något annat land.
Det känns svårt, till och med förmätet, att värdera människors olika skäl för att söka sig till Sverige. Alla kommer ju för att de vill ha ett bättre liv. Samtidigt är det ju just det Sverige och många andra länder gör, förra året avgjorde Migrationsverket 59 000 asylärenden varav 9 500 avslogs.
2015 års flyktingdebatt kommer förmodligen att gå till historien som Sveriges sämsta samhällsdebatt. Förenklingarna var många, förvirringen total. Den ena sidan skapade en bild av att alla asylsökande kommer direkt från krig och bomber, medan den andra påstod att samtliga är ekonomiska migranter och lycksökare. Måtte vi få en bättre och mer nyanserad flyktingdebatt 2016.