Visst är det en speciell tid vi lever i där Linköpings huvudsakliga träffpunkter på lördagsförmiddagarna har blivit city, Tornby och återvinningscentralerna.
Det är där folk träffar folk, när vi äter gott, handlar nytt och kastar skräp.
Jag och min fru tillbringar arbetsveckorna i city, där uträttar vi de flesta shoppingbehoven, så när helgen kommer frossar vi i stället i återvinningen.
Vi är svaga för rutiner båda två och det är bara att erkänna: återvinningen har blivit en av favoritrutinerna, en viktig del av våra älskade lördagsförmiddagar.
Först massor kaffe och massor läsning i några timmar, sedan återvinningen. Lördag efter lördag, vecka efter vecka, månad efter månad.
Det är då, när vi hinkar kaffe och läser och samlar ihop skräp, som vi babblar som mest med varandra.
Det är så vi håller kärleken vid liv.
De riktigt bra lördagarna åker vi både på förmiddagen och eftermiddagen. Först med förpackningsåtervinning, sedan med trädgårdsavfall.
Så gjorde vi i lördags. Då, när jag satt där i bilen på centralen hemma i Ullstämma och tittade på alla människor som for mellan containrarna, var det som att tiden stannade för en sekund, som att mitt inre tog en stillbild på det organiserade kaoset som utspelade sig framför mig.
Det var vackert. Kanske säger det något om min personlighet, som att jag gillar struktur, men för mig är det vackert att se så många människor försöka göra rätt i en tid där konsumtionen tagit ett järngrepp om dem.
Det slog mig att om någon skulle fråga mig vad som är bäst med att bo i Linköping så tror jag, helt allvarligt, att Tekniska Verkens återvinningscentraler skulle hamna på topp fem. Definitivt på topp tio.
Det finns så många platser i världen där alla sopor bara eldas upp, men i Linköping, där källsorterar vi och där gör vi buss- och bilbränsle av maten vi kastar. Vi är till och med världsledande i det.
Varje år lämnas 40 000 ton avfall på återvinningscentralerna Gärstad, Malmen och Ullstämma. 98 procent av det återbrukas, återvinns, energiutvinns eller behandlas biologiskt. I fjol gjordes 530 000 besök på de tre centralerna och i år ser det ut att bli ännu fler.
Och, det kanske viktigaste av allt: I Linköping bedriver vi forskning och utveckling i miljöteknik som ligger i framkant även utanför Sveriges gränser.
Jag blir stolt när jag tänker på det, stolt över min hemort, att vi här, i en av världens mer välmående städer, anstränger oss för att skapa en bättre miljö, inte bara för oss själva utan för hela världen.
När FN:s klimatrapport kom i måndags slog klimatpanelen fast att det krävs förändringar utan motstycke för att få ned utsläppen med 45 procent till 2030 och till noll 2050, vilket krävs för att ha en chans att nå 1,5-gradersmålet. Idag har jorden nått 1 grads uppvärmning och FN:s klimatpanel, IPCC, varnar för att vi om inget görs riskerar 3 graders uppvärmning vid sekelskiftet. Men som sagt, enligt IPCC är det möjligt att få uppvärmningen att stanna vid 1,5 grader, bara rätt förändringar görs.
Världens välmående nationer måste visa vägen, innovationerna som kommer fram där, i städer som Linköping, blir avgörande för att klara de globala målen.
Även om energi-, industri- och transportsektorerna är jättarna så har enskilda individers beteende stor betydelse, inte minst för opinionen.
Återvinning är ett sätt. Smart konsumtion ett annat. Färdigmatens lyft, i veckan visade Nielsens dagligvarubarometer att försäljningen av färdiglagade rätter fortsätter öka, är ett av många tecken på att vi har mycket att lära där.
Nästan varannan svensk upplever att de har klimatångest, enligt Kantar Sifo, och värst är det bland de yngre. Jag känner ingen sådan ångest, men en bra effekt av att återvinna mycket är att man, när man går där mellan containrarna med plast, kartong, glas, metall och papper, gärna ifrågasätter och omvärderar sin konsumtion.
När jag tittade på det vi lämnade på återvinningen i lördags så var det pizzakartongerna som grämde mig mest. Oftast gör vi egen pizza men förra fredagen bestämde vi oss för att köpa hem färdig och efter att ha tagit hand om det kartongberget, vi är fem i familjen, så hoppas jag att vi vid liknande tillfällen framöver oftare stannar och äter på pizzerian.
Så även om konsumtionen har ett järngrepp om oss, och även om klimatutvecklingen går åt fel håll, så kan vi kämpa emot, vi kan ta ansvar och vi kan fortsätta utveckla innovationerna som ska vända utvecklingen.
Ha nu en riktigt fin lördag så ses vi på återvinningen!