På lovet lämnade familjen Boxholm och stack till Kolmården. När mörkret lagt sig över parken var det mysigt att gå runt i Bamses värld.
I det som tidigare var vildmark har en fantasivärld av karuseller, restauranger och lotteristånd byggts upp. Här och var sticker små stenar upp ur asfalten och påminner om att det en gång var skog på platsen.
När jag går och myser som bäst bland halloweenpumpor och ljusslingor hör jag en arg förälder skrika till ett barn:
– Jag har sagt till dig tusen gånger, hoppa inte på stenarna!
Nyligen kunde vi läsa att en skola i Växjö förbjudit elever att använda tvål och schampo i duschen efter idrotten. Skolans rektor hävdade att det kan uppstå en halkrisk om tvål eller schampo hamnade på golvet.
Usch! Det kan inte vara lätt att vara barn. Faror lurar överallt där man minst anar det. Vilken tur att det finns omhändertagande vuxna som beskyddar och proaktivt raderar alla former av hinder. Idag är till exempel lekplatser supersäkra. Så säkra att de…
…nästan är för tråkiga!
För mig är definitionen av ett barn ”en icke fullvuxen person som hoppar på stenar”. Att slå sig ibland och få skrubbsår är en viktig del av uppväxten. Det lär oss kroppskontroll och känslan för var gränsen går för vad som är farligt eller inte.
Är man en liten äventyrare blir man förhoppningsvis smutsig och skitig. Det hör till. Då måste ungen bykas.
Att använda tvål och schampo redan som barn lär oss vikten av goda hygienvanor.
Inlindade i bubbelplast och med hjälm på huvudet blir det svårare att upptäcka världen. Listan på läskigare faror än små stenar och halkiga duschgolv kan göras lång – mobbning i skolan, hamna i gängkriminalitet, påverkan från sociala medier, psykisk ohälsa, droger...
Lille-Skutt är långtifrån min förebild som förälder. Men i min iver att skydda mina barn hamnar jag trots allt i fällan ibland och blir harig och ängslig. Då känns det befriande att tänka på Mini-Hopp.
Han är aldrig stilla och omöjlig att stoppa. Mini-Hopp är alltid glad och inte rädd för någonting. Långt från hans räddhågsna farsa.
Min favorit i Bamse är Nalle-Maja. Hon är snäll, modig, självständig och lite rebellisk. En tjej som älskar sport och äventyr. Antagligen älskar hon att hoppa på stenar mellan husen på Kullarna. Och gott luktar hon säkert också.