Varför i hela friden bor du i USA? frågar hon mig. I Finland förekommer inte stölder överhuvudtaget har hon fått lära sig. Hela fenomenet att stjäla är ett minne blott! Det låter ju fantastiskt, svarar jag artigt, men riktigt så långt har Sverige inte kommit om inte tredubbla cykellås bara installeras för syns skull förstås.
Skolorna är också världsbäst, berättar hon, med barn som sitter i myshörnor och suger i sig information via Ipads.
Bara en sak får henne att tveka: den finska bastukulturen. Hur gärna hon och hennes amerikanska lärarkollegor vill kan de inte se tjusningen med att familjer - enligt deras finska guide - badar bastu nakna tillsammans ända tills barnen fyllt 12. ”Vilken 12-åring vill sitta naken med sina föräldrar?!” utbrister hon och försöker verkligen förstå de nordiska människorna.
När vi anländer till Sverige strax efter midsommar har min yngsta dotter, 5 år, samma inställning som grannen till nakenhet. Hon är en fullfjädrad puritan i en liten kropp, van vid att hennes jämnåriga kompisar marscherar in i badrummet för att byta om innan badet i plastpoolen. De förklarar att de behöver “privacy” som om det vore en självklarhet.
Så medan de svenska kusinerna kastar kläderna och leker nakenfis vid strandkanten krånglar hon med baddräkten bakom en handduk. ”Tänk om någon ser mig?” säger hon oroligt medan jag suckar åt spektaklet.
Sedan går dagarna och vi noterar sånt som vi inte är vana vid från livet på andra sidan Atlanten, som att kunna plocka smultron längs en grusväg, handla skor utan att få en skokartong, se folk tuffa runt i blågula Sverigetröjor, och nekas köpa glass eftersom kiosken enbart tar Swish vilket onekligen måste vara ett gissel för fler utländska turister.
Hela landet känns folktomt och prydligt, fjärran från det virrvarr av trafikstockningar och trängsel som vi sällan slipper norr om Boston (”Det här väl ingenting,” säger 10-åringen när morfar klagar på trafiken på E4:an).
Frånvaron av polisbilar är så påtaglig att barnen ropar ”hurra” när en plötsligt kör om oss utanför Malmö. Och för familjens yngre medlemmar som är beroende av isbitar i sina drycker är även restaurangernas kannor med ljummet vatten förbryllande.
Efter en vecka sker plötsligt ett genombrott på nakenfronten. Femåringen meddelar att hon vill göra som sin kusin och struntar i handduken. Ombytet avverkas i rasande fart.
Jag beslutar dock att inte gå så långt som att besöka omklädningsrummet på Centralbadet i Norrköping. Nakenchocken från vår senaste tur för ett par år sedan sitter i än (I USA finns ofta individuella bås med dusch) och fick mellandottern, då 5 år, att bekymrat berätta för “daddy” att det finns för många nakna människor i Sverige. Förra sommaren fick hon dessutom vatten på sin kvarn när rövarna i uppsättningen av Ronja Rövardotter på Kråkholmen kutade förbi med bara rumpor.
“Jag tycker inte om att titta på andras stjärtar”, förklarar hon bestämt och vägrar vid ett tillfälle att bada efter att ha observerat en bar bebisstjärt kissa i sjön.
På vår yngsta familjemedlem har dock nakenkulturen gjort intryck. Fyra dagar före hemresan kastar 5-åringen baddräkten. Jag hittar henne i hammocken utan en tråd på kroppen. Hon ler nöjt och säger: “Jag är en nakenfis”.
Ulrika Gerth är frilansjournalist och uppväxt i Åby. Hon bor sedan många år i nordöstra USA.