Christer Kustvik: Hjälp oss! Tipsa om era eldsjälar!

Att träffa en eldsjäl är att se ljuset. Det ger tro, det ger hopp, det ger kärlek.

Bertil Andersson är en eldsjäl av bästa sort.

Redan 1968 byggde han affären i byn och sedan dess har han varit Ulrikas motor. En eldsjäl som ger av sig själv för andra människors bästa.

Jag och kollega Johnny Gustavsson träffade Bertil och hans fikavänner när vi var i Ulrika för att göra ett nedslag ett halvår före valet. Det reportaget hittar du på sidorna 6–7 i dagens tidning.

Bertil sa då:

– Vi har den traditionen här att vi tycker att det inte finns problem, utan vi löser det som dyker upp.

Han talar så, Bertil. Han säger "vi" som en talesman för hela bygden. Inte utan anledning. Bertil vet att han har byn bakom sig. I 50 år har han styrt och ställt för Ulrikas bästa.

Ofta inne på kommunhuset, ofta i Corren, alltid i Ulrika.

När vi satt där på serveringen sa den förre mackinnehavaren i Ulrika, Margon Svensson, plötsligt:

– Den drivande kraften i det här samhället, han sitter där.

Han pekade på Bertil. Som i sin tur svarade:

– Vi är på g här i Ulrika. Det finns inga problem.

Vi, vi, vi, för en eldsjäl finns bara vi.

Jag läste att det finns över 230 000 föreningar i Sverige och att det där årligen läggs cirka 500 miljoner arbetstimmar på ideellt arbete.

Det är makalösa, viktiga siffror, unika för föreningslandet Sverige. Utan de där miljoner arbetstimmarna skulle mycket i samhället stanna.

Trenden är ändå tydlig. Viljan att engagera sig ideellt, att ge av sin tid, minskar drastiskt. Framför allt i de yngre generationerna.

Idrotten har larmat om det i många år nu, att för många föräldrar numer ser idrotten som barnomsorg och helst köper sig fria från eget engagemang.

I Ulrika finns ett byalag, en idrottsförening, en hembygdsförening och en butiksförening. Det är engagemanget där som håller byn levande. När jag frågade Bertils fikagäng om de tror de yngre generationerna kommer att ta vid den dag de lämnar sa Margon Svensson:

– Ja då, den sista idioten är inte född än.

Det var förstås ett skämt, men det är lite så det känns.

Det egocentriska har blivit det normala och det generösa det lite galna.

Vi ska förverkliga oss själva och gärna ta en bild på oss själva medan vi gör det.

Desto större anledning då, i en sådan tid, att uppmärksamma de lite galna, de som ger av sig själva för att andra ska trivas och ha roligt.

Det är därför vi i vår startar serien "Eldsjälen" på våra familjesidor. För att hylla och uppmärksamma dessa vardagshjältar.

För landsbygden, som Ulrikareportaget handlar mycket om, är eldsjälarna ofta skillnaden mellan liv och död.

Som Bertil Andersson sa:

– En mindre ort som inte har några aktiva boende, som byalag eller liknande, den blir akterseglad i dagens Sverige.

Du känner säkert till en eldsjäl. Tveka då inte att tipsa oss. Antingen till mejlen familj@corren.se eller till mig personligen på mejlen här under eller postadressen Christer Kustvik, Corren, 581 89 Linköping.

Tipsa nu!