Det händer en hel del i och kring bilar. Här är åtta bilsituationer utan inbördes ordning som jag minns alltför väl:
När jag som barn slog mig blodig med lillebror i baksätet och pappa tvärnitade och vrålade att "om ni inte slutar bråka så blir det inget Liseberg". Chockskadade av bältet som skar in i bröstet efter inbromsningen, pappas röda ansiktsfärg och tanken på att inte få åka till Liseberg satt vi knäpptysta som två tända ljus. Tills lillebror tröttnade och körde in sin batteridrivna fläkt i mitt hår.
När sambon och jag, på grund av en skral reskassa i Australien, övernattade i bilen under roadtrippen. Jag köpte en luftmadrass som jag knölade in i bagageluckan – en investering min sambo tyckte både var onödig och dyr. Istället sov han sittandes i framsätet – i två veckor.
När jag och brorsan var en heldag på Astrid Lindgrens värld med mormor och morfar. Det var tryckande hett. Väl tillbaka på parkeringen syntes en märklig sörja i alla dess färger i baksätet på morföräldrarnas bil. "Oj, hela vårt kilo med geléråttor", mumlade lillebror.
När mammas gröna golf strejkade under högstadiet. Om termometern visade under 10 plusgrader låste sig alla dörrar – förutom förardörren. Att som 14-åring behöva klättra ut genom bilen på skolgården... Behöver jag säga mer?
När jag för några veckor sedan såg ett klipp av "Anki och Pytte" på Youtube – ni vet, barnprogrammet med buktalaren Pytte Ravn och hennes kaxiga, tovade följeslagare Anki som gjorde succé i början av 2000-talet. I klippet besökte Anki bilbesiktningen och jag utbrast "Är det SÅ en besiktning går till?!".
När jag gick i grundskolan och bästa kompisens pappa skjutsade oss till skolan. Stressad och till ljudet av P1 tänkte han säkert på dagens alla viktiga möten. Majoriteten av gångerna körde han förbi avfarten till skolan. Efter ett tag hördes min kompis ljusa röst från baksätet: "Pappa, nu glömde du oss – igen".
När jag som nybliven körkortsinnehavare lånade mammas dieseldrivna Renault. Bläcket på körkortet hade knappt torkat när jag skulle tanka för första gången på egen hand. Väl på bensinmacken råkade jag trycka på knappen för lastbilar – den som gör att tanken fylls upp snabbare. Men det visste ju inte jag. Istället ringde jag mamma och skrek hysteriskt i väntan på att bilen skulle sprängas av detta mystiska, farliga drivmedel för långtradare.