– Men hallå, har någon sett min mobiltelefon? Jag fattar inte var jag lagt den. Jag hade den ju alldeles nyss.
Typiskt, jag som var mitt uppe i att läsa en oerhört viktig forskningsartikel om barns mobilanvändande och mobilförbud i skolan, och nu är DEN spårlöst borta.
Som en besatt narkoman på jakt efter kokain vänder jag upp och ned på hela huset för att hitta min käraste ägodel.
Inte i soffan, inte i badrummet och inte i jackfickan i hallen.
Men åh! Frustration! Jag känner plötsligt hur jag förvandlas. Åtrån efter att få veta vilket väder det ska bli imorgon, hur mycket grannens hus ligger ute för på Hemnet, vilken tid Doobidoo börjar och om det kommit något nytt meddelande i ”Min myndighetspost” är så stark att den tar kontrollen över mig.
Inte i uterummet. Inte i köket. Inte i gröna påsen.
– My precious! Min skatt, var är du?
Utan dig är jag ju ingenting. Vem ska jag nu umgås med när det är dags att lägga mig på kvällen? Ska jag behöva titta folk i ögonen i bussen på väg till jobbet på morgonen? Kanske måste jag till och med börja prata med min jobbarkompis Sune på lunchrasten? Vilken mardröm!
– My precious! Var finns du?
Jag känner mig helt naken och förkrympt. Knappt att jag orkar ta mig från köket och in i vardagsrummet. Inte kan jag heller få reda på hur många steg jag tagit i mitt letande efter min kära.
– My precious, kom fram så jag kan se dig.
Hur ska jag göra när jag möter min pratsamma granne Solveig på gatan? Vad ska jag säga till personerna i kön på Ica? Och hur pinsamt blir det inte i väntrummet hos tandläkaren? En snabb titt ned i mobilskärmen och vips är jag osynlig. Men nu!?!
Dreglande och på alla fyra tar jag mig upp för trapporna till övervåningen.
– My precious! Min skatt!
Men vänta lite? Vad är det jag hör inne från sonens rum?
Är det inte ljudet av…?
Inte kan det vara så att någon av ungarna tagit DEN? Har inte vi föräldrar bestämt att det ska vara skärmfritt idag? Ajabaja, inte bra. Förstår de inte att Gollum behöver den? För den är ju sssså…
…viktig. Hur ska Gollum annars kunna betala elräkningen, sortera semesterbilderna och tacka ja till föräldramötet?
I sängen sitter sonen flinande med Min skatt i handen.
– Hej pappa! Jag lånade din telefon. Jag har precis slagit rekord på Hill Climb.
My precious, äntligen är du min.
– Frodo, ge mig min mobil. Förstår du inte hur farligt det är för dig som är barn att sitta med en skärm för länge? Du vill väl inte förvandlas till ett dreglande ointelligent zombiemonster när du blir vuxen?