Jag har inte tummen mitt i handen. Men den är betydligt mer centralt placerad i handflatan än till exempel Ernst Kirchsteigers tumme.
Eller, om jag ska vara riktigt ärlig så är jag inte händig alls. Mina barn brukar gå hem till kompisar när det är dags att skruva Ikea-möbler. ”Snart blir pappa arg, det är bäst vi drar innan vi får gångjärnet till byrån Malm i skallen.”
Jag är inte heller en sån där kille som slänger ihop en bea medan jag fixar boeuf bourguignon och samtidigt avslappnat roar gästerna med en underhållande historia. Jag är glad om jag lyckas steka falukorv utan att brandvarnaren drar igång.
Trots mina tillkortakommanden har jag lyckats hyfsat i livet. Och det beror på att jag har haft det min mormor kallade för ”läshuvud”, i kombination med att jag blivit född på rätt plats och rätt tid i historien. Hade jag växt upp under jägarstenåldern i en kall grotta i Sibirien hade jag förmodligen frusit ihjäl på fastande mage så fort jag lämnats ensam av flocken.
Men stenyxan har ersatts av datorn och mobilen. En högskoleutbildning är snart minimum för att man överhuvudtaget ska fundera på att plita ihop ett cv och söka jobb. ”Va?!? Har du inte 40 poäng i ergonomisk stenförflyttningsteknik? Nä, då får vi be någon annan ta bort stenen från åkern.”
Just nu i dessa kristider ställer det moderna samhället extra höga krav på oss medborgare. Ha koll på aktiemarknaden annars får du noll kronor i pension. Bind räntor och elavtal i exakt rätt tid annars blir det svindyrt. Elbil, hybrid eller behålla bensinaren? Pellets, ved eller värmepump? Valen är många och komplicerade.Trots ”läshuvud” är det svårare att navigera rätt i privatekonomins djungler än att få 13 rätt på Stryktipset.
Jag har aldrig varit typen som satt mig ned på gnällbänken bredvid gänget som tycker det var bättre förr. Men snart får de maka på sig och ge plats för en till.
För frågan är vad som är värst? Att sitta i en iskall grotta och vänta på att flocken kommer hem med en mumsig mammut och tänder en brasa, eller frysa i hörnsoffan hemma i Boxholm framför ”Doobidoo” och vänta på att regeringens elkompensation dyker upp?
Men du Fredrik?!? Nu blev det lite väl negativt och deppigt. Inte var det bättre förr, kanske du tänker?
Motbevisa mig gärna! Tänd ett ljus i mörkret. Ge mig lite hopp. Mejla eller kommentera och berätta varför du tycker att livet är bäst att leva just nu! Men gör det fort innan jag slår mig ned på gnällbänken och drömmer om svunna tider.