I tre år har Hedda, 12, följt hur kompisar blivit trakasserade. Nu har hon fått nog. I ett brev till Corren slår hon larm i hopp om att få bort näthatet.
– Jag tänkte ”det här måste få ett slut”. Därför skrev jag brevet till Corren.
I brevet skriver Hedda:
”Mobbingen i sociala medier stannar inte i mobilen – den följer med till skolan, in i klassen.
Jag känner många som har ont i magen när de ska gå till skolan på morgonen på grund av mobbingen på nätet kvällen innan. Främst tjejer blir utsatta. Man kan nästan inte göra någonting utan att bli kallad hora eller andra kränkande ord. Det här är ett stort problem för många unga människor, men det är samtidigt ett dolt problem som det är svårt att prata om. På Snapchat spårar gruppkonversationerna ofta ur och många attackerar en person med fula ord. Det är inte okej!
Jag vill ändra på det här! Jag är 12 år och kan känna mig maktlös när mina egna klasskompisar mobbar på nätet och inte kunna göra något åt det. Hjälp mig att få bort nätmobbningen. Den skadar mer än vad mobbarna förstår.”
Nu sitter vi på Corren, jag, Hedda och Heddas mamma, och diskuterar brevet.
Med tre barn i Heddas ålder är jag väl bekant med problemet och har på nära håll följt hur angreppen ökat, och språket blivit råare, i takt med att sociala medier som Snapchat vuxit de senaste åren.
Många blir utsatta, få vågar protestera.
Men Hedda vågar.
Mitt emot mig sitter en tolvårig tjej full av civilkurage som fått nog av den mobbningskultur hon lever med i sin vardag i årskurs sex på en av Linköpings grundskolor.
Vet ni vilka det är som mobbar eller är det okända?– Oftast är det någon man känner, väldigt sällan helt okända. Så de utsatta skulle kunna gå fram och säga till mobbarna, eller säga till en lärare, men de vågar inte för att de är rädda att det ska bli värre då.
Vad säger de som mobbar?– Absolut vanligast är hora. Sen ”din mamma”. Det används som skällsord, det har inte så mycket med ens mamma att göra även om en del tar åt sig så.
Är de som utsätts för chattpåhopp utsatta även på skolgården?– Nej, på skolgården är oftast allt som vanligt. Visst kan det hända ansikte mot ansikte men det mesta är på chatten.
Så chatt och skolgård är som två olika världar?– Ja, precis så är det. Jag antar att mobbarna känner sig säkrare bakom sin skärm än ansikte mot ansikte.
Har du själv drabbats?– Lite, men inget som jag tagit åt mig av. Det är ett av problemen tycker jag, att folk tar åt sig för mycket. De borde inte göra det när de vet att mobbarna har fel.
Ser du något mönster i vilka som utsätts?– Nej, jag vet inte varför vissa utsätts och andra inte.
Hur mår de utsatta?– De har väldigt ont i magen. Särskilt när de drabbas av någon från skolan, då blir de oroliga att det ska hända något där också. Så de är ofta oroliga för att gå till skolan.
Har ni konfronterat mobbarna någon gång och försökt stoppa trakasserierna?– Ja, jag har gjort det några gånger men man får inte så mycket svar, man blir mest överkörd. Det är jobbigt.
Hur länge har du sett de här problemen?– Sedan trean ungefär, då alla började använda Snapchat och Instagram. Det var då allt började.
Är det skillnad mellan påhoppen på Snapchat jämfört med de på Instagram?– Ja, det är mer hat på Snapchat, trots att det är lättare att ta kontakt på Insta. Jag tror det är för att det försvinner på Snapchat. Man kan ju spara chatter där också, men grunden är att de försvinner. Jag tror det är därför folk tar större risker där. Sen tror jag många har svårt att kontrollera sig när de skriver i telefonen eller datorn, så de skriver sånt de aldrig skulle kunna säga ansikte mot ansikte.
Är det lika vanligt med påhopp mellan alla kön?– Vanligast är killar mot tjejer, men det kan absolut vara tjejer mot tjejer, eller riktat mot killar, också.
Vad vill du åstadkomma med brevet?– Jag vill att problemet tas upp av skolorna. Så de som gör det här förstår att de gör folk ledsna, jag tror inte de fattar hur mycket de sårar med sina påhopp, och så att de som utsätts för det ska förstå att de inte ska ta åt sig av det. Skolan borde verkligen ta upp det mer än man gör och mer bestämt, verkligen göra klart för alla att det inte är ett okej beteende.
Hur tycker du att man ska uppföra sig på Snapchat?– Man ska tänka på vad man säger. Är man jätteförbannad ska man inte ta ut det på någon annan. Det är så lätt att tolka det som skrivs fel. Det blir mycket oftare feltolkningar i chatten än i verkliga livet.
Så ung men ändå så klok och modig.
När näthatet breder ut sig, i hela samhället och i alla åldrar, är vi beroende av människor som Hedda, som vågar säga ifrån, som agerar för att få till en förändring.
Brottsförebyggande rådets skolundersökning i årskurs nio visar att en tredjedel av tjejerna och en femtedel av killarna har blivit utsatta för kränkningar på internet de senaste tolv månaderna.
När jag gick i skolan på 70- och 80-talet slapp de mobbade oftast sina plågoandar på fritiden, men med nätmobbningen idag kommer de utsatta aldrig undan, för dem är hatet ständigt närvarande i telefonen.
Ansvaret vilar tungt på hela samhället.
Inte minst på sociala medierna, Facebook, Twitter, Snapchat och Instagram. De måste börja ta ansvar för sina forum och inte bara acceptera att de används som hatverktyg. Vi traditionella medier har ansvariga utgivare för våra sajter, en utgivare som är juridiskt ansvarig för det som publiceras, det är hög tid att sociala medierna hittar en liknande modell för sina sidor.
Jag önskar att jag i mötet med Hedda kunde trösta med ”det blir bättre när ni blir vuxna”. Men det blir det ju inte. Det blir värre. Det om inte annat har #metoo visat.
Ska #metoo-rörelsen få en effekt på den yngre generationen så borde det vara att alla vi som har barn runt oss, främst då skolan, föreningslivet och vi föräldrar, gör klart för barnen att trakasserier och kränkningar aldrig är okej.
Hedda har visat vägen och tagit sitt ansvar som samhällsmedborgare.
Nu är det bara för alla oss andra att följa efter.