Godis för alla nostalgiälskare

Den här månaden fyller Corren 180 år vilket har gett mig anledning att dyka ner i vårt arkiv.

Så här såg det i Corren 14 mars 1970 då det gjordes modereportage i ena hörnet av Stora Torget i Linköping.

Så här såg det i Corren 14 mars 1970 då det gjordes modereportage i ena hörnet av Stora Torget i Linköping.

Foto: Magnus Johnson

Krönika2018-09-15 10:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag älskar arkivet! Att bläddra i gamla Corren, i de över 45 000 tidningar vi gett ut från 1838 till 2018, känns alltid som en resa in i den tidens Östergötland.

Jag vet, jag är en smula partisk, men det är inte mycket som speglar samtiden bättre än en dagstidning. Händelserna, bilderna, debatten, insändarna, annonserna – allt som finns där ger en ögonblicksbild av hur det var just då, tiden när just den tidningen gjordes.

Vi är många som älskar nostalgi. Fler än någonsin. I en tid där utvecklingen rusar fram, på i stort sett varje område, så värdesätter vi mer än någonsin att stanna upp och minnas tider som flytt.

Nostalgi kan vara ett gift som hindrar utveckling och skymmer brister, i jobbet såväl som privat, men i lagom dos, med en låt, en film, en bild, en tidning eller en bok, så ger det oss ofta en skön, melankolisk känsla.

Idéhistorikern Karin Johannisson beskrev den bra i sin bok ”Nostalgia”:

”En trånande och självmedveten längtan, en saknad utan objekt. Den förflutenhet den söker finns bara som minne, och eftersom denna förflutenhet alltid är frånvarande möjliggör den varje lustfylld dröm om återkomst.”

Det är ganska lätt att höra på en person, oavsett om det är en politiker, företagare eller arbetskamrat, om den har fastnat för hårt i nostalgin. Så här mitt uppe i 2000-talets digitalisering finns de överallt, i de flesta sällskap, ofta då idealiserande över dåtiden och oroliga för framtiden.

För mig är nostalgin mest ett nöje, men det jag slås av när jag läser om gamla tider är hur mycket som går igen, hur lika vi människor är i generation efter generation, i stort och i smått.

Jag tänkte på det när jag förra helgen höll tal för mina föräldrar på deras 80-årskalas. Jag kastade mig då tillbaka genom uppväxten och insåg att det de gick igenom för 40-50 år sen, med sin trebarnsfamilj, är i stort sett detsamma som jag går igenom nu, 46 år gammal, med min trebarnsfamilj.

De största förändringarna jag ser, när jag bläddrar mig igenom Correns 180 år, är hur städerna vuxit fram, hur välmåendet, välståndet och konsumtionen ökat och hur digitaliseringen idag får oss att ändra så många av våra levnadsvanor.

Med start idag, och fortsättning resten av året, kommer jag på den här sidan presentera axplock, stora och små händelser, ur vårt 180-åriga arkiv.

Mycket nöje!

Veckans...

...drama: Rösträkningen i valet. Med dagens teknik blev det olidligt spännande när det gick att följa distrikt för distrikt. Kommer vi i framtiden kunna följa röst för röst? Troligen.

...fiasko: Var förstås när det under kontrollräkningen visade sig att valarbetarna i Lycksele och Vadstena glömt att rapportera sina resultat i rikdagsvalet. Ridå.

...sport: Idrottshösten är här! Inte mycket slår september-oktober för oss som älskar sport. Vintersporterna drar igång, hemmapremiär för LHC-herrarna idag, och sommarsporterna har sina säsongsupplösningar med allt vad det innebär av kval- och cupspel. Storsegrar i veckan för både LFC-damerna (6–1 i Champions league-fotbollen) och Piraterna (54–36 i allsvenska speedwayfinalen).

...läsning: Correns hockeybilaga som kom igår och som, på tal om nostalgi, var full av läsning om gamla profiler. Missa inte.

...lyssning: Har, sent omsider, lyssnat på Rättegångspodden om dubbelmordet i Mantorp i juni 2017. Så oerhört starkt. De anhörigas berättelse, i upptagningarna från rättegången, kommer jag nog aldrig att glömma. Du hittar den i två delar på rattegangspodden.nu.