You can do it!
En annan bekant jobbade så mycket att hon glömde ta semester. Att arbeta hårt och ta sig an det som tycks omöjligt är en fjäder i hatten. Inget definierar USA mer i mina ögon än det-här-klarar-jag-attityden. Och inget känns mer oamerikanskt än att lägga armarna i kors och gnälla på omständigheterna.
Så när min egen sjuåring vägrar klä på sig medan klockan tickar på morgonen, och sedan skyller på mig när hon nästan kommer för sent till skolan, då säger jag ifrån på skarpen. Vi tar ansvar för våra egna handlingar. Och obefogat gnäll klarar vi oss utan.
Kanske är det därför jag stör mig så vansinnigt på vår nya gnällspik till president och hans lika gnälliga anhängare. Till och med när Donald Trump nyligen höll tal vid en studentexamen – ett tillfälle som brukar ägnas åt att predika arbetsmoral och framåtanda – passade han på att rikta strålkastarljuset mot sin egen förfärliga situation: Ingen president i historien har behandlats sämre än honom!
I hans värld finns inte ett spår av amerikanska hörnstenar som personligt ansvar och individens styrka. Istället har världens mäktigaste man specialiserat sig på att yla som en ilsken sjuåring: Jag vägrar att klä på mig och det är ditt fel! Hans följe är aldrig sena att hänga på, vana sedan valet att skylla på allt utom huvudpersonen själv. Och framförallt är det ju media – “The Mob!” – som är roten till allt ont.
Herregud, kan Trump inte få läcka hemligstämplad information till Ryssland utan att media lägger näsan i blöt?
– Det där är fake news! gnäller min vän Dave, lika förutsägbar som alltid, om Trumps senaste övertramp.
Jag påminner honom att media gick betydligt hårdare åt president George W. Bush utan att han någonsin fick för sig att axla offerkoftan. En gång i tiden gick det ju att agera statsmannamässigt även när skandalerna haglade.
Trumps mest fanatiska anhängare hänger sig dessutom åt nattsvarta konspirationsteorier där de själva är offer för etablissemangets och vänsterns ondska. Den amerikanska drömmen har gått i graven. Före detta president Barack Obamas anställda har infiltrerat Vita Huset. Och allt det hjälplösa folket kan göra är i stort sett att bunkra mat och invänta den annalkande katastrofen medan de troget ekar frälsare Trumps senaste klagovisa.
Paradoxalt nog har många av hans väljare det bättre materiellt ställt än någonsin tidigare vilket gör gnällandet än mer enerverande. Varför köper så många i min egen välbeställda stad Trumps dystopiska världsbild och självpåtagna offerroll? (Enligt en mätning i maj stöder 75 procent av republikanerna Trump)
Tom Nichols, en känd anti-Trump-republikan, har kallat fenomenet “Facebook-iering” av Amerika. Upprepade doser av det ständiga flödet av lyckoosande uppdateringar på Facebook gör att du till slut kan se ditt eget liv i en mindre fördelaktig dager. Blanda in alternativa nyhetskällor och hysteriska radio- och tv-personligheter som timme ut och timme in yrar om samhällets förfall och resultatet är en amerikansk Trump-höger som ylar i kör med sin president.
Ett är säkert: Om allt fler amerikaner möter varje motgång med gnäll i stället för "can do” blir USA oigenkännligt på allvar.
Och därmed är även min gnällvisa slut.
Ulrika G. Gerth är frilansjournalist bosatt i USA.