Gallren hindrade mig från att lämna hemmet

En gång för några år sedan när jag bodde i Moskva låste min dåvarande sambo in mig i den lägenhet vi hyrde.

"Det är trevligt att se andra människor, men vill jag få något gjort stannar jag hemma".

"Det är trevligt att se andra människor, men vill jag få något gjort stannar jag hemma".

Foto: Montage Öst Media

Krönika2020-02-23 15:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det var förstås ett misstag. Hon råkade få med sig mina nycklar när hon gick till jobbet. I Ryssland låser man ofta ytterdörren med nyckel även inifrån. 

Hur skulle jag ta mig ut? Lägenheten låg på bottenvåningen, men den hade galler för fönstren. De skulle hindra tjuvar från att ta sig in, men hindrade nu mig från att ta mig ut. Jag var fast. 

På telefon bad min dåvarande sambo om ursäkt och förklarade att hon tyvärr inte på något lätt sätt kunde lämna jobbet. Var det okej om jag tillbringade dagen hemma? Det var det väl. Mat fanns och jag behövde skriva. Jag fick visserligen ställa in ett möte, men så länge inte huset började brinna skulle det gå fint.

För många frilansare är frågan om man ska jobba hemifrån eller inte central. Argumenten för och emot handlar till stor del om tid och pengar. Är det värt att pendla en timme på morgonen och en timme på kvällen – om du bor i en större stad - för att sätta dig vid ett skrivbord när du redan satt vid ett hemma? Och vill du verkligen betala för ett kontor dit du kanske bara åker en dag i veckan. Å andra sidan, är det inte rätt ensamt att jobba hemifrån? 

Under den tid jag frilansat har jag alltid föredragit att jobba hemma. Framförallt kommer jag igång snabbt på morgonen och det är då jag är som mest effektiv. Då och då har jag gått till något kafé, men mest för att lämna hemmet en stund tror jag. Det är trevligt att se andra människor, men vill jag få något gjort stannar jag hemma. De gånger jag haft ett särskilt rum i lägenheten för att skriva har jag sällan använt det.  Av någon anledning har alltid köksbordet varit den bästa platsen att jobba vid. 

När jag pratat med andra frilansare som jobbar hemma har jag upptäckt att de har olika ritualer kring arbetet. Medan en del sitter i pyjamas till fram på eftermiddagen, klär andra upp sig för att markera skillnad mellan jobb och fritid. Samtidigt verkar många sakna det sociala. Att prata med folk, höra skvaller, få nya idéer och ha något att berätta när man kommer hem. Digitala vänner är på något sätt inte samma sak. 

Till slut kom min dåvarande sambo hem och jag var fri. I vanliga fall brukade jag gå en promenad kring lunch och det hade jag varit tvungen att hoppa över. Men samtidigt tvingades jag konstatera att förutom promenaden så hade dagen när jag varit inlåst faktiskt varit ganska lik en hel del andra dagar jag ägnat åt att skriva.

David Isaksson är uppvuxen i Norrköping. Han bor numera i Linköping. Han nås via davidisak@gmail.com