Jag har varit ihop med min kille i 18 år och vi delar två barn tillsammans. Jag får ofta frågan hur man lyckas leva ihop så länge, speciellt när man träffades som tonåringar. Jag tror inte att det finns ett vattentätt recept för hur man håller ihop så länge, men jag vet att det finns verktyg för att lättare hålla lågan vid liv.
Kärlek är lite som kondition, man måste underhålla den. Det betyder att man hela tiden måste vilja leva ihop med sin partner, till och med när det kanske vore lättare att tacka för sig och gå åt varsitt håll. Med det sagt tror jag inte på den eviga klyschan om att en relation ska vara hårt arbete. Jag tror mer på att man måste vara beredd på att lägga in hårt arbete när det kan komma att behövas. Men för att vara beredd att arbeta hårt för en relation måste det finnas ett driv och en morot för att hålla ihop. Barn är en sak, men de kommer inte alltid att bo hemma hos sina föräldrar. Det är inte sällan så att par som vigt sina liv och byggt sin relation kring hem och barn bryter upp när sista ungen lämnat boet.
Jag tänker att det som på lång sikt gör att man vill hålla ihop för alltid är kärlek och passion. Däremot kan barnen vara en motivation att hålla ihop i tider när kärleken vacklar. För det kommer sådana tider. Att leva ihop med en och samma människa under många år innebär att leva med flera olika versioner av en person. Varken jag eller min partner är samma personer i dag som när vi förälskade oss i varandra som 15-åringar.
Det finns ett ordspråk jag gillar: “No man ever steps in the same river twice, for it's not the same river and he's not the same man”. Precis som floden förändras gör vi. Det kan verka läskigt, men jag tror att nyckeln är att vara nyfiken på förändringarna hos den du älskar.
Ovan skrev jag att det kan vara farligt att bygga sin relation runt sina barn. Lika farligt är det att bygga sitt eget liv runt sin partner. Det kan bli mycket ensamt i perioder om din lycka helt hänger på en evigt brinnande låga ihop med en person. Man säger att det krävs en by för att uppfostra ett barn, men jag tror att det gäller oss vuxna också. Man kan helt enkelt inte ha för många krav på sin partner. Hen kan inte alltid vara din bästa vän, din älskare och den du anförtror dig åt och delar intressen med. Därför är det upp till dig att hålla ditt kontaktnät vid liv, se till att nära dina behov från olika källor så att en och samma inte torkar ut.