När jag tryckte på play trodde jag knappt mina öron. Programledarens uttal lät som något från 1920-talet, med extremt artikulerade konsonanter och en viss antydan till stockholmsk söderdialekt. Dessutom levererades orden så långsamt att när han kommit till slutet av meningen hade jag glömt bort vad han sa i början.
Visserligen brukar mina barn hävda att jag är en fossil, men själv anser jag mig vara i min prime! Programmet var inspelat i början av 80-talet och hade någon pratat som programledaren idag hade han tagits för en byfåne.
När jag, eller någon av mina kollegor här på tidningen, väljer att skriva något som liknar dagens talspråk kan man ge sig den på att män med namn som Bengt, Roland, Gösta och Gunnar mejlar dagen därpå. ”Skäms! Dagens unga kan inte svenska. Det var bättre förr.”
Så, frågan är alltså: Vid vilken tidpunkt i den svenska historien talade och skrev man ”rätt” svenska? När skulle språkvetarna satt ned foten och sagt ifrån? ”Stopp och belägg. Nu får det vara nog! Mycket mer svenskt än så här kan vi inte skriva och prata!”
Om vi puttade in Bengt och Gösta i en tidsmaskin, smällde igen luckan och skickade dom tillbaka till vikingatiden hade troligtvis Harald Rödskägg (eller vad dom nu hette på den tiden) skakat på huvudet och undrat vad för slags tungomål de två konstiga gubbarna snackade. Var det ”rätt” svenska på vikingatiden?
Trycker vi sedan på knapparna och skickar Bengt och Gösta fram till 1700-talets Sverige hade säkert någon gammal adelsman med pudrad parfymerad peruk undrat varför dessa två messieurs använde så få franska låneord. Talade man ”rätt” svenska på den tiden?
Som sista destination skulle farbröderna få landa med tidsmaskinen i någon kyrka i slutet av 1800-talet, när man fortfarande läste ur Gustav Vasas bibel. Var det ”rätt” svenska i den gamla tegelstenen?
Språkvetarna brukar säga att språket lever och förändras. Nya fenomen dyker upp och behöver få en etikett. Bengt och Gösta skulle nog få svårt att förklara för vikingar, adelsmän och 1800-talets präster vad internet, fingerboard och mikrovågsugn är med den tidens språk och ordförråd.
Och om 100 år kommer folk att läsa den här krönikan och undra vad det är för fossil som använt ett så sjukt ålderdomligt tugg. Till Bengt, Gösta, Roland och Gunnar vill jag bara säga: ey shunos, chilla och sluta jiddra.