För åtta år sedan publicerade Corren en bilaga ”Så lever du klimatsmart 2007”. På omslaget svävade ett jordklot i en livboj. Bilagan var full av goda råd för den som ville dra sitt strå till stacken i kampen mot klimatförändringarna. Kollegan Susanne Hasselqvist lärde sig ecodriving (ett obligatoriskt inslag i körkortsutbildningen i dag) och genom att göra ett test fick man veta om man var en klimatskurk eller inte. Ett lite udda inslag var intervjun med tv-meteorologen Pererik Åberg som gett sin hustru utsläppsrätter i bröllopspresent.
Hela bilagan genomsyrades av budskapet att det var vi vanliga människor som skulle rädda planeten genom att ändra vår livsföring. För det fick vi en del kritik. Klimat-engagerade läsare påpekade att det visserligen var jättebra om människor försökte begränsa sina koldioxidutsläpp, men de avgörande besluten måste fattas på politisk nivå.
Två år senare samlades världens ledare på FN:s klimatkonferens i Köpenhamn för att axla detta ansvar. Jag var där och rapporterade, det var svinkallt och delegater i lågskor pulsade fram i snön utanför Bella Center. Hela världen hade förhoppningar på mötet, genom Köpenhamn tågade en enorm demonstration med människor från världens alla hörn.
Köpenhamnsmötet slutade i något som medierna kallade ”ett monumentalt misslyckande”. En bild från den sista nattliga förhandlingen blev ikonisk. Barack Obama står upp, omkring honom sitter världens stora stats- och regeringschefer. I deras ansikten ser man trötthet och uppgivenhet. Det nationella egenintresset hade segrat över det gemensamma ansvarstagandet.
Sedan dess har mycket hänt. Ingen tvivlar längre på den globala uppvärmningens konsekvenser, vi ser det hända här och nu: glaciärer krymper, den arktiska isen minskar, korallreven dör och haven stiger. Om vi inte agerar kraftfullt och snabbt ser planetens framtidsutsikter mycket dystra ut. Ovädren kommer att bli fler, hela Sydamerika hotas av torka. Antalet klimatflyktingar kommer troligen att få dagens flyktingströmmar att framstå som en rännil.
Men det finns även en positiv utveckling. Bland politiker, företag och vanliga människor finns en mycket större medvetenhet i dag, och en större vilja att agera. Utvecklingen av grön teknik går framåt och det blir allt tydligare att vi kan lämna fossilsamhället bakom oss, bara pengarna och viljan finns.
Det händer mycket dramatiska saker i Europa just nu. Men FN:s klimatkonferens i Paris är trots allt större och viktigare än allt annat. Det är ingen överdrift att påstå våra framtida livsvillkor här på jorden ligger i delegaternas händer.