Vem tänker på vanligt folks trygghet när polisen mobiliserar mot den grova brottsligheten?
Viktor Hägerstrand i Ljungsbro trodde att Linköpings kommun gjorde det med satsningen Trygghetskartan.
Men Correns granskning de senaste dagarna har synliggjort ett haveri, en satsning som inte gjort annat än spridit falsk trygghet till Linköpingsborna.
När Viktor och andra Ljungsbrobor anmälde buset runt Hemköpsparkeringen hundratals gånger gav det noll respons från kommunen. Våra efterforskningar har visat att satsningen inte ens var kopplad till kommunens säkerhetsarbete. Linköpingsbornas hundratals orosanmälningar begravdes bara i kommunens dataservrar.
Viktor känner sig övergiven av samhället. Jag förstår det, ingenting sänker förtroende så som tomma ord.
Drygt var fjärde svensk i åldern 16-84 år känner sig ganska eller mycket otrygg, enligt Nationella trygghetsundersökningen 2022. Bakom statistiken döljer sig inte bara människorna som skakas av den grova brottsligheten, som i Uppsala, Stockholm och Norrköping den senaste veckan, utan också alla ”Viktor” som får sin vardagstrygghet förstörd.
I vårt reportage från Ljungsbro mötte vi också butiksinnehavarna Fredrik Landl Andersson och Leif Johansson som vittnade om oron i området. Vem tar Fredriks och Leifs oro på allvar? Vem vill göra något? Vem vill ens lyfta frågan?
– Det är ett jävla stök med de här ungdomarna och jag får inget gehör, polisen kommer inte när jag ringer, berättade Fredrik. Det här har pågått sen jag tog över 2021 och det blir bara värre och värre. Och ringer man föräldrarna så är man en stor idiot, de tar inget ansvar.
När föräldraansvaret fallerar så måste de utsatta kunna lita på att samhället finns där för dem. Allt är inte gängskjutningar, allt händer inte i de utsatta områdena. Runt om i landet finns människor som likt Viktor, Fredrik och Leif kämpar varje dag och behöver stöd.
Medan Trygghetskartan ”lagts i träda” i kommunhuset, som kommunen uttrycker det i vår granskning, har polisens inblandning begränsats till trafikpolisen Joakim Stenman. Så här sa han till oss i reportaget:
– Jag har delat min lägesbild inom polisen. De har varit väldigt ovetande om vad som pågått i Ljungsbro under sommaren. Det finns de som trott att det här är något nytt. Det handlar inte bara om ungdomar nu i sommar som spelar musik eller kör trimmat, det handlar om beteende – ett jättestort samhällsproblem som ingen riktigt tar tag i. Det är inte bara polisens och kommunens problem att lösa utan allas ansvar, föräldrars också.
Vi vet att Linköpingspolisen under 2023 beordrats ut i övriga länet och landet, till Norrköping såväl som till Stockholm, i mobiliseringen runt gängkriget.
Polisens uppdrag är förstås enormt och var det redan innan det resursslukande gängkriget. Men samhällskontraktet, skattebetalarnas rättigheter och skyldigheter, gäller under alla omständigheter för all offentlig verksamhet, polis såväl som kommun.
Vanligt folks otrygghet, som den i Ljungsbro, får inte prioriteras bort. Prioriteras måste den såklart, vägas mot annat, men att helt begrava den och lämna de utsatta till sitt öde är oacceptabelt. Och att som kommunen ge sken av att man bryr sig, som med Trygghetskartan, kan förstås inte ses som annat än ett svek för alla inblandade.
Reaktionerna på vår granskning har varit många och till stor del framförts i högt tonläge. Många tycker att det krävs hårdare tag för att skapa ordning, samtidigt tycker några föräldrar att diskussionen är felvinklad.
När samhället blundar är det extra viktigt att media granskar och belyser.
Nu vet vi vilken otrygghet Viktor, Fredrik, Leif och många andra Ljungsbrobor lever med.
Och nu vet vi hur samhället stöttat dem.
Corren kommer hänga i och följa upp och förhoppningsvis hitta svaret på vem som gör något åt situationen.