Hungriga bönsyrsehonor lockar hanar med sex, men biter i stället huvudet av dem och äter upp dem. De mest utsvultna honorna kan dra till sig upp till 25 hanar visar en australiensisk studie.
Den skrämmande informationen är något att fundera på när du bänkar dig framför teven klockan 15.00 på julafton. Föga vet vi om Benjamin Syrsas datingliv, men på något sätt har han lyckats komma undan med livet i behåll.
I vår släkt är det tradition att vänta tills Benjamin sjungit klart ”Ser du stjärnan i det blå” innan vi kastar oss över julklapparna. Vissa år har det varit en oändligt lång och plågsam ökenvandring innan ”tomten” anländer med säcken.
Trots att julen knackar på dörren redan i oktober har jag (även i år) på något sätt förträngt att det brukar ligga presenter under granen på julafton. Inte ens Mariah Carey, Triad eller Wham i affärernas högtalare har lyckats väcka tankarna på den stundande högtiden.
Om inte promenaden till affären på julafton för att ”köpa tidningen” ska vara i onödan måste jag trängas i butikerna med alla andra oplanerande individer som vaknat till liv i sista sekund.
Mig gör det inte ett smack. Jag älskar köer. Begreppet kö definierar hur långt mänskligheten kommit i sin förmåga att anpassa sig socialt.
Har man väl hamnat i en kö är det inget man kan göra åt det. Det är bara att acceptera. Köer tränar tålamod, precis som väntan på att julklapparna ska delas ut.
Annars är hela december ett test för tålamodet. Långa många mörka dagar som ska överlevas. Inte så konstigt att man uppfann adventskalendern som någon slags räddningsplanka på väg mot ljuset.
Det stora mandomsprovet och tristessens crescendo sker den 10 december runt 19.00 – den kungliga Nobelbanketten. Finns det någon som på allvar ser någon form av underhållning i att se andra människor äta mat, samtidigt som de ansträngt försöker konversera med okända. Ett år försökte jag se hela spektaklet. Det var fruktansvärt jobbigt, på gränsen till plågsamt.
Förr i tiden var tålamod något så naturligt att folk inte ens fattade att de hade tålamod. I bondesamhället petade man ned grödorna och sedan väntade man. Potatisen, vetet eller gurkan tog den tid de behövde för att mogna. Idag blir vi nervösa om vi får vänta några minuter för länge på maten vi beställt på restaurangen.
Några av de mest smakrika godsakerna på bordet tar många år att växa, mogna och ge frukt. Vill man odla sparris gäller det inte att ha bråttom, då det tar tre år innan de skördas. Skulle du få för dig att odla eget kaffe kan det ta flera år innan du får se röken av en kaffeböna. En riktigt tålamodsprövande sysselsättning är tryffelodling. För att skörda denna raritet får man vänta i tio år på resultatet.
Jag tänkte avsluta med ett litet tips för att få tiden att gå fortare på julafton: Lagom till Kalle lutar du dig bakåt i soffan framför teven och sluter ögonen. Däst av julmaten hamnar du snart i en skön matkoma. Glöm Snövit, Ferdinand, Robin Hood och de andra figurerna, för de har du sett förut och replikerna kan du utantill. När oskulden(?) Benjamin Syrsa sedan är klar med sin sånginsats slår du upp ögonen igen. Och då är det dags. Julklappsutdelning. Väntan är över.
God jul!