En marknad att älska

Ny publik. Louise Ridderström på Östgötamat ser att allt yngre besökare hittar till Bondens marknad.

Ny publik. Louise Ridderström på Östgötamat ser att allt yngre besökare hittar till Bondens marknad.

Foto: Peter Jigerström

2017-08-26 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är något med ”Bondens egen marknad” på borggården vid Linköpings slott som gör mig väldigt glad.

Att gå där, bland de vackra, färgsprakande stånden, bland handlare och kunder där alla pratar med alla, är som att kastas rakt in i en Astrid Lindgren-marknad.

Det enda som saknas är häst och vagn och en full Bulten i Bo.

Att svenskt lantbruk går bra, det visste jag, det berättade före detta LRF-ordföranden Helena Jonsson för mig när vi sågs på försommaren. Svenska bönder har starkare framtidstro än på 15 år, sa hon också.

Här på marknaden ser jag varför.

Gammal som ung fyller borggården och går därifrån med påsar i båda händerna.

Intresset för närodlat är starkt, konceptet "Bondens egen marknad" har spridit sig över hela landet och Linköping har blivit en av de största.

– Det har alltid varit bra intresse för marknaden, men de senaste åren har vi fått en bredare målgrupp. Fler och fler barnfamiljer och unga kommer till oss, säger Louise Ridderström på arrangören Östgötamat.

Varför tror du intresset för närodlat ökar?

– Det är flera aspekter som spelar in. Vi har blivit mer medvetna om att vi bara har ett jordklot. Så gör producenter och handel det bara tydligt och enkelt för konsumenterna att välja så väljer de ofta svenskt och närodlat. Det märker vi med både svensk- och östgötamärkningen i butikerna.

När jag går på marknaden slås jag av hur mycket kunderna diskuterar varorna med säljarna.

– Jag tror att ju längre bort vi kommer från producenterna, desto viktigare blir det att få kontakt med producenten, säger Louise. I en matbutik är ju producenten långt borta och vi kan inte prata om hur det är odlat, eller hur det har framställts. Här på marknaden får man direktkontakt, det blir som en upplevelsehandel. Människor är kvar länge, man träffar bekanta och tar sig tid. I en vanlig affär är du mer på väg nånstans.

Hur tycker du en smart konsument ska resonera, vad är viktigast, hur långt en vara har transporterats eller hur den har framställs? Det vill säga närodlat eller ekologiskt? Eller både och?

– Svenskt lantbruk är väldigt reglerat idag. Den globala köttproduktionen är inte densamma som den svenska. Vi har en annan syn på djur och hur vi använder antibiotika, handelsgödsel och besprutning. Väljer man globalt så är ekologiskt ett självklart val, men eftersom vi har så stränga regleringar i Sverige så är det självklara valet för mig svenskt eller östgötskt, är det dessutom ekologiskt är det ett plus. Väljer jag östgötskt så skapar jag också sysselsättning i mitt närområde vilket för många är en trygghet.

– Trygghet är en del av livsmedelsstrategin, att vi ska ha en produktion i närområdet om transporterna av någon anledning slutar fungera. Som det ser ut nu har vi i det läget tre dagar med varor i butikerna, sedan är det slut, sedan är vi strandsatta. Vill vi ha ett samhälle som är så sårbart? Det tycker inte jag, därför väljer jag östgötskt först, sedan svenskt, sedan ekologiskt. Jag skulle aldrig välja importerat ekologiskt före svenskproducerat, säger Louise Ridderström.

Själv har jag ett val jag måste göra före det östgötska, nämligen det fruodlade.

Med en odlingstokig gumma hemma är det nämligen fullt jobb hela sommaren att äta upp de potatisar, morötter, kål, bönor, tomater, ärtor och sallad som hon odlar.

Jag kan inte mycket om odling, även om jag är hyfsad på att gräva, men äta är jag en mästare på – så är det något jag vet om det fru- och närodlade så är det att det smakar fantastiskt.

Det är förstås därför jag älskar "Bondens egen marknad" så.

Jag vet att allt jag köper där är väldigt gott.

Fotnot: "Bondens egen marknad" arrangeras på borggården vid Linköpings slott varje lördag kl 9.30–14.00 till och med 30 september.
Veckans...

...fest: Linköpings stadsfest såklart! Fullt drag i Correns tält igår och förhoppningsvis också idag. Kom förbi och hälsa på vettja, vi har digert program hela dagen och kalasgott fika.

...panik: Skulle jag få om jag var David Batra och finslipade inför premiären (29/9) på krogshowen "Elefanten i rummet – han som är gift med henne", en show om att leva med en partiledare. Hyfsat dålig tajming efter fredagens besked att frun Anna Kinberg Batra ska avgå.

...kö: Upplevde jag förra lördagen när jag åkte till Upplevelsekvällen vid Bergs slussar. När kön var som längst gick den hela vägen in till Tornby. Och på festplatsen var det också långa köer. En trist effekt av det enorma intresset. Tur att Mojje kom och rockade loss så slussarna nästan öppnades. Snacka om barnfavorit.

...olustkänsla: Det kryper alltid i mig när människor faller så hårt som Anders Borg har gjort. Finns förstås inga ursäkter för hans beteende, det som blivit offentligt är värt allt fördömande, men det hindrar inte att jag känner för fallet. Det är precis som med Tiger Woods. Sättet han bedrog sin fru på var förstås vedervärdigt, men allt som följt efter det, med skador, medicerande och den senaste rattonykterheten, och hans vinglande framför poliskameran, känns enormt sorgligt. Det gör ont att se människor falla.

...fiasko: Svarade förstås Piraterna när de åkte ur elitserien i speedway. Ett lag fullt av självupptagna divor, som inte lyssnade på vare sig ledare eller lagkamrater, misslyckades, Jösses, det kunde man ju aldrig gissat! Intresset för speedway är inte tillräckligt stort i Sverige för att kunna finansiera de bästa åkarnas löner. I Polen är det ofta över 10 000 på läktarna, i Sverige i bästa fall runt 3 000. Jag hoppas det kommande halvåret ger oss en ekonomisk sanering av elitserien – och Piraterna.

Kolumn

Christer Kustvik