En doft av guld över Linköping

Mångmiljonöverskott i kommunen, sjunkande arbetslöshet, byggkranar över hela staden, jätteaffärer för Saab och LHC i guldform.Det går bra nu, Linköping.

Knyter samman. När Ljungsbrokillen Gustav Forsling får flera tusen människor att jubla i Saab Arena så knyts Linköping samman som stad, skriver Christer Kustvik.

Knyter samman. När Ljungsbrokillen Gustav Forsling får flera tusen människor att jubla i Saab Arena så knyts Linköping samman som stad, skriver Christer Kustvik.

Foto: Peter Jigerström

Krönika2016-02-20 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det slog mig när jag såg LHC:s uppvisning mot Skellefteå i tisdags, där Gallo, Törnqvist och de andra stressade sönder storlaget från norr.

Det mesta går Linköpings väg just nu.

Jag blir inte förvånad om staden firar ett historiskt SM-guld om två månader.

Det vore så typiskt Linköping 2016.

Kommunen, arbetsförmedlingen, byggindustrin, bilhandeln, alla jag lyssnat på i Linköping den senaste månaden så har de gett samma bild.

Det går bra nu.

När dessutom största företaget, Saab, säger detsamma och stadens idrottsliga stolthet LHC osar av självförtroende, ja då är det bara att instämma.

Så vad har ett idrottslag med en stads välmående att göra? Massor!

Vi kan vara hur bra som helst på att sköta kommunal ekonomi, ordna platser på äldreboenden, skapa nya jobb, bygga flygplan, sälja bilar, och vi kan vara hur stolta vi vill över vårt universitet och vårt nyrenoverade utbyggda sjukhus – men var samlas vi och firar detta?

Var finns stadens gemenskap? I stadshuset? På arbetsförmedlingen? På Ikeaparkeringen?

Nej, de enda tillfällen vi i tusentals samlas och firar vår stads förträfflighet är vid Linköpings stadsfest, Lars Winnerbäcks konserter – och när LHC spelar hockey.

Det är ovärderligt för en stad att ha sådana sammankomster. Där väcks och manifesteras stoltheten över den egna staden.

När vi sjunger med Winnerbäck i ”En tätort på en slätt” eller jublar över Gustav Forslings 1–0 mot Skellefteå, så är det inte bara en sång, ett måljubel, eller sönerna från Vidingsjö och Ljungsbro som vi firar – nej, då knyts Linköping samman som stad.

Ju bättre vi invånare mår, desto bättre mår vår stad.

Vi såg det även vid Musikhjälpen i december och jag har tidigare i den här spalten framhållit vikten av att göra ”Stad i ljus”-sången till årlig tradition.

När en stad mår så bra som Linköping 2016 gör – då måste invånarna ges tillfällen att träffas, fira och njuta.

Jag tror LHC kommer ge många sådana tillfällen de närmaste två månaderna. De bästa insatserna den här säsongen, som 5–0 mot Frölunda, 5–1 mot HV71 och 5–2 mot Skellefteå, är de bästa kollektiva insatserna jag sett av ett LHC-lag. De mest briljanta stunderna tidigare år har alltid hängt på ett antal stjärnor – årets LHC har en spelidé som passar hela laget, oavsett ålder, roll och speltid.

Så förbered er på fest i april, Linköping.

LHC kommer att vinna guld.

Just nu...

...tycker jag: Det är roligt att nya Gripen E premiärvisas i Tannefors 18 maj. Saabs huvudkontor ligger ju numer i Järfälla, men kul för alla 5 000 anställda i Linköping att företaget inte glömmer sin historia.

...häpnar jag över: Att Ghost vann en amerikansk grammy i veckan. Ofattbart stort för ett band från lilla Linkan. På onsdag spelar de på svenska grammisgalan på Cirkus.

...läser jag: Linköpingssonen Jan Gradvalls jättereportage om Max Martin i förra veckans DI Weekend. Enormt imponerande att få till sådan läsning med en så medieskygg person, dessutom kompletterat med flera sidointervjuer om huvudpersonen med stjärnor som Pink, Katy Perry och Britney Spears.

...vill jag: Ha mer vinter och mer skidåkning på Landeryds golfbana innan våren kommer.

...gillar jag: ÅFF-spelarnas sponsorjakt som räddade deras träningsläger. Händer bara i Åtvidaberg.

...laddar jag för: Några dagar i Barcelona. Tips på restauranger och annat trevligt mottages tacksamt.

...tackar jag för: Alla fina ord från er läsare efter att er kära idagspalt kom tillbaka i tidningen. Vi tänkte ju fel först, men ändrade oss sen och oj vad ni gillade det.

...förvånas jag över: Mitt kära Tottenhams försvarsspel. Är det så här det känns att hålla på ett storlag? Att se sitt lag spela stabilt utan avgörande misstag? En ny värld för en Spurssupporter.