Det är speciellt att få uppleva sagorna med sina barn och från deras ögon. Under Pippi-teatern buade barnen när Prussiluskan sa att barn inte kunde bo ensamma. ”Barn måste ha vuxna runt sig och gå i skolan” sa hon sådär prussiluskit som bara hon pratar. Barnen buade igen och jag log för mig själv.
Som vuxen har jag funderat mer på de vuxna karaktärerna och deras historier. Visst är det märkligt att växa upp och helt plötsligt se på sagor ur ett annat perspektiv? Nog är Prussiluskan rätt jobbig, men hon har ju rätt. Barn kan inte bo själva på det sättet och skolan är viktig.
Jag tänker på Malin i Saltkråkan och hur hon aldrig fick vara i fred. På hur hon alltid tog hand om sina bröder och pappa Melker. Inte nog med det, brorsorna såg till att skrämma iväg varenda man hon intresserade sig för.
Jag tänker på paradis-Oskar som varenda vår går ut och nöjesluffar på obestämd tid för att sedan dyka upp hos sin hustru när han känner för det och dessutom med ett barn. Man kan bara föreställa sig hur hårt hon fick bita sig i tungan för att inte skälla ut honom framför det föräldralösa barnet.
Mest tänker jag på de vuxna i Katthult. På hur rädd Emils mamma Alma måste varit för pappa Anton. Det måste finnas en välgrundad anledning till att sätta hasp på båda sidorna om dörren till snickerboa.
Men det är inte Alma och Anton jag finner intressantast i Katthult. Jag vill veta mer om pigan Lina. Minns ni hur jobbig man tyckte hon var? Idag sympatiserar jag med henne. Jag blir tokig på den där charmanta drängen Alfred som var så högt älskad av allt och alla.
Hon tjatade ju bara om frieriet för att han hela tiden lovade henne att det skulle hända.
För den uppmärksamme finns det en scen i filmen om Emil i Lönneberga, när familjen kommer hem från doktorn. Ni vet när Emil lyckats fastna i en soppskål. Lina tittar ut ur fönstret med rufsigt hår och Alfred knäpper byxorna på vägen ut ur dörren för att möta familjen. Drängen får uppenbarligen ligga och på den tiden var inte sex innan äktenskap något som kyrkan såg på med blida ögon. Alfred är ansiktet utåt för att både ha och äta kakan.
Jag förstår verkligen Linas frustration idag. Det minsta den där drängen kunnat göra var att göra henne till en ärbar kvinna. Men istället var Alfred bara en klassisk fuck-boy.