Det som syns i snö, göms i tö!

Helt plötsligt blev jag smärtsamt påmind om varför jag är kattmänniska.

Det som syns i snö, göms i tö!
Foto: Ludvig Thunman / BILDBYRÅN

Det som syns i snö, göms i tö! Foto: Ludvig Thunman / BILDBYRÅN

Foto: Ludvig Thunman

Krönika2023-05-01 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu är det vår! Ett halvår av zombieliknande väntan på att äntligen få börja leva igen är över. Doften från grillande grannar ligger tät över Boxholm. Jag älskar de där första värmande solstrålarna som ingjuter hopp i en trött och frusen vintersjäl! Nu ska utemöbler, hängmattor och solstolar fram. Sola, sola, sola! Här ska knarkas d-vitamin i strålningsform!

I vår del av den tempererade zonen kan det vara kort mellan årstiderna, något som blir extra tydligt på våren. Tiden från att man pulsar runt i snö tills man går i t-shirt och shorts kan vissa år kännas som en blinkning. Och tur är väl det!

Även på hösten kan tiden mellan en skön varm brittsommar och den första snön vara försvinnande kort. Inte lika roligt!

Det som göms i snö, kommer fram i tö har man ju hört. Men under sen höst/tidig vinter vänds talesättet upp och ned.

En härlig oktoberlördag för några år sedan hade jag sprungit den sedvanliga joggingrundan i Österskogen och avslutade med att stretcha mina trötta muskler. Vid en fin träbänk utmed elljusspåret såg jag att det växte harsyra. Mums, lite energitillskott efter löpturen! Vem har inte fått inpräntat harsyrans fantastiska hälsoeffekter på biologilektionerna i skolan?

Stärkt av mineraler, vitaminer och allehanda antioxidanter gick jag med pigga och raska steg hemåt.

Dagen efter när jag drog upp rullgardinen var världen vit. Ja, se det snöar! Ja, se det snöar! Det var väl roligt hurra! Årets första snö. Fram med pulkor, skidor, stjärtlappar, hjälmar, vallor, frallor, varm O'boy och snowracers. Hej mitt vinterland, nu är jag här! Ner, ner, ner, ner för backen ner! Nu ska det åkas!

Efter ett par timmar i en pulkabacke bestående av mer jord än snö var jag sugen på en promenad.

När jag kom fram till elljusspåret visade det sig att varenda hundägare i hela Boxholms kommun redan varit ute på söndagspromenad. Helt plötsligt blev jag smärtsamt påmind om varför jag är kattmänniska. 

Inne i skogen låg snön jungfruligt vit och vacker på granarnas grenar, men vid den fina träbänken utmed elljusspåret var snön…

… GUL!

Det som syns i snö, göms i tö!

Senare på eftermiddagen hade snön smält bort. Den kvällen borstade jag tänderna länge och med extra mycket tandkräm på eltandborsten. Bär, svampar och andra skogsplantor som växer på marknivå handlar jag från och med den dagen i affären. 

Och mina vitaminer, mineraler och antioxidanter intar jag numera i tablettform.