Amir Rostamis sommarprat var en skakande analys av nuläget i Sverige.
14 augusti 2014 var Correns förstasida fylld av vårt upprop #Sägifrån, där vi tillsammans med systertidningen NT uppmanade hela Östergötland att säga ifrån mot den eskalerande gängkriminaliteten.
Vi skrev då att gängkriminaliteten i Östergötland håller på att bli ett hot mot samhället.
Många stöttade och hejade på vår granskning och vårt upprop, men ändå var våldet och kriminaliteten något helt annat då än det vi ser idag.
När detta skrivs är det 14 augusti 2024 och Correns nyheter domineras av tisdagens mord på en ledande gängkriminell vid en lekplats mitt i Berga.
Nu är vi där, nu är gängkriminaliteten ett hot mot samhället.
Under de tio år som gått har kriminaliteten nästlat sig in i en mängd verksamheter och det som tidigare var uppgörelser i skuggsamhället sker nu inför allas våra ögon vid lekplatser, skolor, köpcentrum och torg.
Det dödliga våldet har tagit ett järngrepp om Linköping och Linköpingsborna. Mord på öppen gata har blivit vår vardag och sedan i maj 2021 har åtta män, mellan 16 och 41 år gamla, skjutits till döds runt om i stan. Alla morden är ouppklarade.
Så här sa en äldre dam som Corren mötte intill mordplatsen i Berga i tisdags:
– Jag var på väg till apoteket och hörde PANG, PANG, PANG. Alltså tre skott. Sen kom en ung kille som sprang som en tok. Jag är skärrad än. Jag vågar inte gå hem. Det är för sorgligt. Jag köpte en glass för att lugna ner mig. Nu ska jag försöka gå hem och gråta.
Så är vardagen för många svenskar sommaren 2024. När gängen jagar livet ur varandra, för att hämnas och för att vinna knarkmarknader, så drabbas hela samhället av enorma kostnader och enormt lidande. Det har figurerat olika belopp i debatten. Ett exempel är att en skjutning med två skadade kostar samhället 75 miljoner kronor. Ett annat att en gängkriminell kostar samhället 23 miljoner kronor under 15 år.
Lidandet såväl som kostnaderna har nått bortom alla rimlighetens gränser.
Kriminologen Amir Rostami gav i sitt sommarprat en skakande analys av nuläget. Han tog Södertälje som varnande exempel på hur ett samhälle kan bli om man inte får stopp på utvecklingen. Han sa:
Organiserad brottslighet kan inte förklaras enbart utifrån faktorer som utanförskap, bristande skolgång, maskulinitet, invandring eller kultur. Några blir kriminella från ung ålder, andra tvingas in i det eller växer upp i familjer där kriminalitet är en del av vardagen. Många kommer in senare i livet och är välutbildade. De kan ha olika motiv och bakgrunder, från ekonomiska incitament, politiska mål, bristande moral, till sociala tryck. Mer än en tredjedel av individerna inom organiserad brottslighet är engagerade i företag. De har formella uppdrag såsom ordförande och styrelseledamöter. Över 10 procent har haft sysselsättning i samhällskänsliga yrken. Några har till och med haft lokalpolitiska förtroendeuppdrag.
Rostami sa vidare:
Organiserad brottslighet i Sverige är djupt integrerad i alla delar av samhället. Våldsverkare, advokater, revisorer, politiker, tjänstepersoner interagerar och samarbetar. De är inte så kallade möjliggörare. De ÄR den organiserade brottsligheten. Den spretiga sammansättningen av individer, grupper och subkulturer inom den organiserade brottsligheten gör att hanteringen av den ibland behöver bli lika komplex. Enkla generaliseringar gör att samhällets insatser riskerar att bli verkningslösa, eller i värsta fall rent kontraproduktiva. Gör vi inte tillräckligt och saker som gör skillnad på riktigt riskerar vi att få en utveckling som Södertälje, men på nationell nivå. En allvarlig konkurrent till staten där organiserad brottslighet är inbäddad i varje cell av samhällskroppen.
Ett smärtsamt starkt sommarprat som jag råder er alla att lyssna på.
Så här såg toppen av Correns förstasida ut 14 augusti 2014.
Vi får inte ge upp! Som förre polischefen Christoffer Bohman uttrycker det i sin bok "Hundra in i döden" som släpps i dagarna:
Det är farligt att säga att problemet är så stort att det inte spelar någon roll vad vi gör. Ett problem i taget. En individ i taget.
Exakt så. Varje individ är värd att rädda och vi måste alla ta vårt ansvar och sluta med allt som göder de kriminella. Sluta partyknarka, sluta anlita svart arbetskraft och sluta köp alkohol, cigaretter och snus svart.
2014 sa vi Säg ifrån! Nu vill jag säga: Ta ditt ansvar! En individ i taget. Inget är för litet. Vi kan alla påverka.