Det är ett nytt Linköping vi ser

Låt ”Stad i ljus”-allsången på Stora torget bli en årlig tradition 17 december!

Foto: Jeppe Gustafsson

KRÖNIKA2016-01-16 08:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När januarikylan biter som hårdast sitter jag och drömmer mig tillbaka till december och Musikhjälpen-veckan.

Aldrig har Linköping varit varmare.

Det är alldeles tydligt att när Linköpingsborna går samman, då skapas värme.

Tänk vad den värmen kan göra med en stad!

Ni som var på plats på Stora torget 17 december och sjöng ”Stad i ljus” vet vad jag talar om. Där och då, och egentligen hela Musikhjälpen-veckan, hände något med Linköping.

Staden visade upp sig för sina invånare, och för alla som följde det direkt på radio och tv, på ett sätt som fick varje kväll att kännas som en lång varm omfamning av oss alla.

Vi kände samhörighet, blev lugna, varma, stolta och lyckliga.

Det var ett nytt Linköping vi såg.

Johan Rustan, vd för Visit Linköping & co (före detta Arenabolaget), och jag kom i veckan att tala om just detta, det nya Linköping vi såg under Musikhjälpen.

– När vi stod där sista kvällen, när de gick ut ur buren vid tiotiden, den värmen vi kände på torget då…känslan då var att man var stolt över att vara Linköpingsbo, att få vara en del av den värmen, säger Rustan.

– Den värmen och den stoltheten hos alla som var där, det var en ny sida av Linköpingsborna. Vi måste bygga aktiviteter som skapar den känslan. Ju mer man vågar, ju fler såna här aktiviteter vi gör, desto tajtare blir Linköpingsborna.

Därför bör Linköping omedelbart göra "Stad i ljus"-allsången på Stora torget till en årlig tradition 17 december. Gärna med Rickard Söderberg som återkommande allsångsledare. Han gjorde det lysande nu och gör det säkert lysande framöver.

Det här är en chans stans styrande inte får missa. En gyllene möjlighet att tvätta bort drygstämpeln.

– Jag har ofta fått höra att ”Linköping är bara tekniskt kunniga människor och stroppar”. Det vi visade upp under Musikhjälpen var en helt annan sida och vi visade det direkt i radio och tv. Den sidan ska vi jobba vidare med, lovar Johan Rustan.

Melodifestivalen på tv i all ära, men vi människor suktar efter verkliga lägereldar att samlas kring. Den nya digitala verkligheten har gjort att många naturliga möten försvunnit, men människor behöver träffas och känna att de ingår i ett sammanhang. Hanna Rydmans körsuccé Joyvoice bygger mycket på det, förutom kärleken till sången.

Min kollega Carina Glenning har tidigare föreslagit en årlig lokal variant av Musikhjälpen, en utmärkt idé, men oavsett hur det blir med den så räknar jag kallt med att Rustan & co ordnar "Stad i ljus"-allsången.

Bara elva månader kvar nu – jag längtar!

Christer Kustvik är chefredaktör på Corren.

Just nu...

...hyllar jag: LHC-introt i Saab Arena. Med "Drömmar gror vid Stångebro" (av Captain Jack´s Army) har LHC äntligen fått en kamplåt värd namnet och ihop med övriga introt och ljusshowen, där en stor del av åskådarna hakar på med sina mobiler, får varje match en kanonstart.

...skäms jag: Å de fastighetsägares vägnar som låter sina hyregäster frysa inomhus. Nu har vi sett för många exempel, inte minst rörande äldre, där hyresvärden nonchalerar innetemperaturer runt 12–13 grader. Bedrövligt.

...läser jag: Många reaktioner från er läsare efter förra veckan då jag berättade om min förbättrade hälsa sedan jag dragit ned på kolhydrater. Många vänliga ord och intressanta erfarenheter, till exempel om diabetikern som tog bort kolhydraterna, blev välmående, medicinfri och 30 kg lättare, men av dietisten fick höra att hon gjort fel och i stället borde börja med lättprodukter.

...läser jag också: En kritisk röst från en Jan Melin som är besviken på mig: ”Många börjar året med att dra ned på sockerintaget. När Christer Kustvik gjorde det gav det honom ett nytt friskt liv efter 35 år med neurologiska besvär. Kustvik gör här sig skyldig till anekdotisk bevisning. Med sådan kan vad som helst bevisas och är inte värdigt Corren." Mitt svar till Jan: Jag är inte forskare. Corren är ingen forskningsrapport. Jag försöker inte bevisa någonting. Jag berättar mina erfarenheter.