Ett foto från en mer extravagant gender reveal i USA med explosiva medel i april 2017. Det var en kille.
– Vi har absolut märkt av en ökning i efterfrågan av prylar till gender reveals, berättade en säljare i en partybutik i Norrköping för ett par dagar sedan.
Det är en krönika i sig att partybutiker kan öka i försäljning, men låt oss ta oss igenom processen för en gender reveal så vi förstår vidden av det befängda i det.
Paret som väntar barn ber barnmorskan att skriva ner vilket kön deras barn kommer ha på en lapp, utan att visa lappen. Sedan bjuder föräldrarna in till fest, där det ska serveras fika. Lappen ges till någon granne eller någon som kan leva med att inte bli överraskad. Grannen öppnar lappen och cyklar bort till en affär och köper neutralt färgade konfettirör. Men här kommer det finurliga. I konfettirören som grannen köper, finns det antingen rosa eller blå konfetti.
På festen presenteras då den stora överraskningen även för paret själva, som efter nedräkning smäller av sina konfettirör och skrattar. Blå konfetti betyder kille och rosa betyder tjej.
Man kan knappt tro att det är sant eftersom det är så komiskt omodernt. Men att killarna får blått och tjejerna får rosa är den metod som används på gender reveals.
– Rosa konfetti, vi som kände på oss att det skulle vara en tjej! säger kanske paret.
Ja, det var ju lite 50/50, men okej, vasst.
Sedan finns det mer kreativa lösningar än konfetti. Syriska Youtube-stjärnor lät lysa upp Burj Khalifa i Dubai, i blått till en kostnad av 100 000 dollar. Mäktigt? NJA.
Det måste finnas roligare anledningar att ha fest. Det blir ändå en trist överraskning när det bara finns två alternativ att gissa på. Samla släkt och vänner för världens kortaste könsbingo. Det finns inte ens ett lag att heja på. Eller okej, jag antar att man kan heja på ett kön. Men det känns väldigt mellanstadiet att heja på att ens morbror ska få en son i någon slags "tjejerna mot killarna"-anda.
Utöver då att det är en lustig anledning till fest skaver det självklart på andra sätt. Jag är inte av åsikten att man måste säga "hen" till bebisar. Men asså... Rosa ballonger för en bebis som inte ens fötts än. Då könsrollsdefinierar man rejält tidigt.
Brasklappsstycket då:
Jag har eventuellt långt kvar till föräldraskap och jag förstår att jag inte förstår. Allt med ett barn är säkert underbart och det är inte konstigt att om det blir en kille eller tjej känns superspännande. Det är klart det blir trevligt att träffa släkt över fika och berätta vad det blir – det är svårt att argumentera emot. Jag hoppas att föräldrar som har ett gender reveal kan vara tillräckligt nyanserade för att inte tapetsera rummet blått och skriva "mekaniker" i pannan på sonen. Men det är en dålig start. Ett gender reveal förklarar för släkten att: här har vi en grabb som verkligen är kille.
Det är lite som hur tonåringar som börjar snusa tidigt har stor risk att fortsätta vara snusare. Det verkar som en trevlig grej att göra först, men det kan vara svårt att sluta. Föräldrar som tidigt väljer en tydlig könrollssbana kan få svårt att styra bort från den. Och det kan göra det svårare för barnet att själv få definiera sitt liv.
Det finns dessutom massor alternativ som slår gender reveals med hästlängder. Varför inte en reveal-fest för vilket namn barnet ska få? Om nu föräldrarna själva är måna om att bli överraskade kan man ju alltid be grannen bestämma.