De senaste veckorna har diskussionerna gått höga efter påskupploppen och det märks inte minst i Correns kommentarsfält. Rätten att få yttra sig, som är en av våra grundlagsstadgade rättigheter, på det sätt som Rasmus Paludan hade tänkt göra i Skäggetorp, har kritiserats från olika håll.
Vi har engagerade läsare och det är förstås bra. Vår uppgift är att rapportera, förklara, ifrågasätta, sätta saker i ett sammanhang, lyfta fram båda sidor och publicera åsiktsmaterial. Det är grunden i vårt publicistiska uppdrag. Inte att välja bort nyheter och berättelser för att vi själva inte håller med eller delar åsikter med dem vi intervjuar.
Yttrandefrihet går hand i hand med pressfrihet. Och pressfrihet är en av hörnstenarna i ett demokratiskt samhälle. I dag den 3 maj uppmärksammas Pressfrihetens dag internationellt.
Hur mår svensk pressfrihet? Tack ganska bra, i alla fall i jämförelse med andra länder. Bara Norge och Finland har bättre förutsättningar enligt Reportrar utan gränsers Pressfrihetsindex 2021. Indexet rankar 180 länder i världen, längst ner i botten placerar sig Kina, Turkmenistan, Nordkorea och Eritrea.
De senaste månaderna har det blivit allt för tydligt hur pressfriheten begränsas på närmare håll än så. I Ryssland har mediehus blockerats och kritik mot Rysslands invasion i Ukraina kan ge upp till 15 års fängelse.
I ett annat land i vår närhet, Belarus, pågår fruktansvärda angrepp mot journalister. Det belarusiska journalistförbundet (BAJ) har de senaste två åren registrerat ungefär 1 000 fall av godtyckliga frihetsberövanden, misshandel, gripanden, böter och åtal mot journalister. 25 journalister sitter fängslade. BAJ har förklarats olagligt i hemlandet. Deras kamp uppmärksammas idag av Reportrar utan gränser då de får ta emot 2022 års Pressfrihetspris.
– Det finns få organisationer som förtjänar detta pris så mycket som BAJ. Även om fokus just nu ligger på Ukraina fortgår ett brutalt förtryck mot, och en hetsjakt på, journalister i Belarus, och BAJ har spelat en avgörande roll för att omvärlden kunnat bli medveten om de övergrepp, av totalitära mått, som sker på journalister i Europa, säger Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser Sverige, RSF Sverige.
I internationell jämförelse mår svensk pressfrihet bra, men inte heller vårt arbete är fritt från hot, hat och påverkan. I en enkätundersökning som genomfördes av Lunds universitet och högskolan i Halmstad 2020/2021 målar 3 000 journalister upp en mörk bild av vårt yrke:
* 39 procent uppger att man avstått helt från att rapportera om ämnen för att undvika hot och hat.
* 48 procent av journalisterna uppger att man har anpassat sin rapportering för att undvika hot och hat.
* Kvinnliga journalister och journalister med utländsk bakgrund avstår i högre grad att rapportera om ett ämne för att undvika hot eller hat.
Hot mot det fria ordet. Hot mot journalister. Det är inte bara ett hot mot pressfriheten utan ett hot mot demokratin. Fri debatt och respekt för varandras åsikter, hur värnar vi det? För ett par veckor sedan publicerade SOM-institutet i Göteborg en rapport ”Det öppna samhället” som fick långt mindre uppmärksamhet än vad den förtjänar. Om vi har i beaktande att rapportmakarna manar till försiktighet när slutsatser dras, bara 48 procent av de 3500 slumpmässigt utvalda svarade, så är ändå svaren anmärkningsvärda.
Forskarnas slutsats visar att en betydande andel av svenskar är beredda att inskränka meningsmotståndares grundläggande rättigheter; de borde inte få demonstrera, kandidera till riksdagen eller arbeta i sjukvården.
Rapporten pekar också på att många väljare inte vågar vara öppna med sina åsikter utan de utsätter sig för självcensur.
Demokrati, yttrandefrihet och pressfrihet är inget vi kan ta för givet. Det är något vi måste värna och uppmärksamma, inte bara en dag per år.