Politisk debatt, inget tjafs, bara sakdiskussioner, inför publik och direktsänd på corren.se och mvt.se.
Ja, det var demokrati i dess allra vackraste, mest robusta, form.
Efter debatten, när jag tog en kopp kaffe och en leverpastejsmörgås på Gamla konditoriet, funderade jag på varför jag var så upprymd.
Var det för aulan, Sveriges kanske vackraste skolaula?
Ja, lite kanske.
Var det för de politiska beskeden? Att byggboomen äntligen nått Vadstena?
Nja, visst är det roligt, men det var inte därför.
Var det för företeelsen, att ha fått sitta med på en öppen politisk debatt och känna sig delaktig i diskussion och beslut?
Ja definitivt!
Donald Trump, Kim Jong-un och alla andra som bekämpar det öppna samhället får mig att älska demokratin mer för varje dag.
"Stormar gör så att träden söker djupare rötter" sa Dolly Parton, och det var precis det jag kände där under det vidunderligt vackra trätaket i Petrus Magnis aula.
Aldrig, under mina 45 levnadsår, har demokratin varit så attackerad som nu.
Aldrig har jag älskat demokratin, värnat den, uppskattat den, känt stolthet över den, så starkt som nu.
Då räcker en politisk debatt i Vadstena långt.
Då är det rent vackert att få sitta med när Anders Hedeborg (S), Arne Sjöberg (M) och de andra diskuterar Vätternpärlans framtid.
För det är ju precis det här som motståndarna av det öppna samhället vill stoppa. Att vi alla ska känna delaktighet, samhörighet, medbestämmande och en möjlighet att få ifrågasätta. Allt det där som Trump och Kim Jong-un hatar.
Alla som ifrågasätter Donald Trump, oavsett om det är politiker, företagare, journalister, artister, skådespelare, eller idrottsmän, blir tillintetgjorda på samma vulgära sätt. Vad som händer de som ifrågasätter Kim Jong-un vet vi mindre om, men mordet på hans halvbror tidigare år, Kim Jong Nam som mördades med gift på Kuala Lumpurs flygplats, gav en viss fingervisning.
Så du som värnar demokratin, passa på och gå på de offentliga politiska möten som finns, från kommunfullmäktige till riksdagen. Jag vet att det finns skolor i Linköping som åker till riksdagen varje år, en tradition värd att hyllas.
Vadstenadebatten var uppfriskande på många sätt. Mest gillar jag majoriteten och det uppfriskande skrotandet av klassisk svensk blockpolitik som den innebär. Efter vårens och sommarens turbulens, där kommundirektören avgick efter att ha anställt sin fru och där Socialdemokraterna bröt samarbetet med Konsensus, är det nu Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet som styr i Vadstena.
– I kommunpolitiken är det inte så mycket ideologi, det är väldigt mycket praktik. Om skolan blir målad röd, blå eller grön är inte det viktiga, det viktiga är att det blir en bra skola, sa Arne Sjöberg (M). Våra vänner är de som tycker ungefär eller exakt som vi. Om det är Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet eller Konsensus är inte det viktiga, det viktiga är att vi får saker gjorda.
Kollegan Anders Hedeborg (S) sa:
– Olof Palme fick en fråga en gång om han skulle gå till höger eller vänster och han svarade ”det finns ju en väg som går rakt fram”.
När blir rikspolitikerna lika pragmatiska?
Jag längtar.