Mörkret har lagt sig som ett lock över Boxholm. Höstångesten har hemsökt mig likt utklädda halloweenspöken. Det är knappt att jag orkar hasa mig innanför dörren när jag kommer hem från jobbet. Väl i soffan ligger jag kvar likt en död mumie resten av kvällen.
Med mer tid inomhus dyker skeletten upp i de berömda garderoberna. Alla hemskheter som jag skjutit framför mig smyger sig fram som vålnader från det förflutna.
Den mest skräckinjagande platsen i hemmet är garaget. Ambitionsnivån var hög när vi flyttade till hus. Garaget skulle vara garage och inget annat. Punkt slut. En helig plats för den röda Skodan att torrskodd vila sig i form inför nästa åktur.
Jag tror att allt började med att vi ställde in några fiskespön efter ännu en misslyckad fisketur i Sommen. Lite oförargligt, och inte tog de särskilt mycket plats. Snart fylldes det på med flytvästar, skidutrustning, badmadrasser och cykelhållare.
När moppen inte skulle stå ute under ett regnväder för några år sedan hamnade den i garaget och Skodan fick skamset stå kvar utanför. Det har den gjort sedan dess.
Med fasa tänker jag på att jag bestämde mig i våras för att ta tag i den horribla kökslådan med matlådor. En fruktansvärd blandning plast- och glasburkar i alla möjliga färger och former. Bredvid ligger en samling lock i skiftande storlekar. Att försöka hitta rätt lock till rätt låda får Mensas intelligenstest att framstå som ett busenkelt barnpussel.
Det skulle spara både tid och ett och annat fult ord om jag tog tag i saken. Att rensa ur och skaffa ett gäng likadana burkar skulle lösa allt. Men det slutar alltid med den enklaste lösningen – plastfolie över maten.
De som skrämmer mig mest av allt hittar vi i tvättstugan. De kan få den stöddigaste och kaxigaste typen att darra av skräck. De sprider sig som otäcka amöbor och gömmer sig till och med i de mörkaste vrår. Jag pratar om de omaka strumporna. Var det försvunna exemplaret strumpa tar vägen vågar man inte fundera över om man vill sova gott om natten. Kanske kidnappas det av en vidrig zombie och forslas bort till någon annan familj i grannskapet? (Det sägs nämligen att det ska finnas omaka strumpor även där. Spooky!)
Bara ljuset är tillbaka i vår ska jag ta tag i mina skelett och vålnader. Då ska det bli läskigt bra ordning på saker och ting. Under tiden tröstäter jag godis i soffan. Bus orkar jag inte med.